Åh vad jag reser!

Nog är det väl förunderligt ändå hur tankarna hoppar och far emellanåt.

Idag, på väg i bil till Bispgården, kom jag på det faktum att jag jobbat i drygt 13 år hos samma arbetsgivare. Det är den längsta tid jag tillbringat hos en arbetsgivare för övrigt. Inte så att jag fått sparken från de jobb jag haft utan mera för att jag själv valt att byta.

I samma minut kom jag på att jag har i princip lika många år kvar att arbeta fram till min pension, såvida nuvarande pensionsålder fortfarande gäller den dagen. Jag vill faktiskt inte jobba längre. Tankarna kilade vidare i mitt huvud och jag började fundera över hur långt jag sammanlagt åkt i bil, till- och från jobbet under de här 13 åren. Om jag räknar 220 arbetsdagar i snitt på ett år x 13 och min dagliga resa, tur- och retur, är 50 kilometer blir summan 2860 arbetsdagar x 50 kilometer = 143000 kilometer!

Vad var nu naturligare än att börja fundera över den sammanlagda tiden jag tillbringat i bilen, på väg till- och från jobbet under 13 år? Ja, jag vet att det är knäppt. Min dagliga restid är ganska precis 40 minuter. Alltså, 40 minuter x 2860 arbetsdagar = 1144 timmar i bil, på väg till- och från jobbet. Hemska tanke! Nog hade jag väl kunnat nyttja min tid till något bättre och kom ihåg, som jag nämnde tidigare, jag har i princip samma siffror kvar framför mig, om Gud vill och byxorna håller, och jag väljer att jobba kvar hos samma arbetsgivare.

Men tänk om pensionsåldern höjs dessutom. Tänk om jag måste arbeta till jag är 80 år! Där kom min arbetsgivare med en tanke kring det här. Om man i snitt jobbar yrkesmässigt ca 45 år, och så höjs pensionsåldern till 80 år, då har jag 27 år kvar att jobba fram till min pension. Det skulle väl i så fall innebära att jag i realiteten är bara runt 35 år nu…eller?

Tror det är dags att gå och lägga sig. Det har varit en tung dag.

 

 

 

 

 

Publicerat av

Sören Olsson

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *