Vad kan inte hända på kalas?

I april i år var jag på en skrivarweekend på hälsohemmet Österåsen, inte långt från Långsele och Forsmo. Det var första gången jag besökte det naturskönt belägna hälsohemmet, som tidigare var ett sanatorium för TBC-sjuka. Historien kring anläggningen hade kunnat se helt annorlunda ut om inte det varit för ett kalas som hölls i Östersund i december 1897.

 Lungtuberkulos, eller lungsot var förr en sjukdom som krävde oerhört många liv. Medicinsk kvalificerad hjälp fanns inte att få förrän en bra bit in i relativt modern tid. Behandlingsmetoderna var dock inte fullgoda så tillfrisknande skedde inte i någon större omfattning. 1891 hade ett privat sanatorium byggts i Mörsil men antalet patienter som kunde få vård där stod inte på långa vägar i parentes med behovet.

Året var 1897 och Oscar den II hade regerat i 25 år, vilket skulle firas på många sätt. Svenska folket startade en insamling till en kungagåva, vilken skulle komma att användas till just uppförande av s.k. jubileumssanatorier. Beslutet var hans hustru Sophias och hon kom också att bli en drivande kraft i kommittén som blev tillsatt att undersöka förutsättningarna för dessa sanatorier. Insamlingen inbringade inte mindre än 2 miljoner kronor som blev en grundplåt för 4 sanatorier, varav ett skulle ligga i norrland.

Hälsomässigt ansågs det vara en fördel om lungsjuka kunde vistas i hög, ren och helst torr luft och det ansågs också vara bra om sanatorierna låg relativt långt från annan bebyggelse p.g.a. smittorisken.

En omfattande undersökning av lämpliga platser företogs och för norrlands del beslutades att Oxböle, i närheten av Bispgården, var en alldeles lämplig plats för ett av sanatorierna.

Planerna för bygget var långt framskridna när ett kalas hölls i Östersund i december 1897. Många deltagare i tämligen hög ställning var med på kalaset och bland dem kan nämnas förvaltaren vid Forsse bruk i Ångermanland, Jonas Modin. Känd som han var, för att alltid se till ångermanlänningarnas bästa, i första hand ekonomiskt, kunde inte deltagande Förste Lantmätaren i Jämtlands län låta bli att ”spefullt” fråga Modin hur han kunde tillåta att ett sanatorium skulle byggas i Jämtland, och till på köpet så nära gränsen mot Ångermanland. Det var, minst sagt, att väcka den björn som sov!

Modin, med stort inflytande och inflytelserika bekanta, uppsökte snart lämplig person, som också ingått i utredningen kring var det skulle byggas, och föreslog vederbörande att undersöka fler lämpliga platser, bland andra just Österåsplatån.

Resten kan ni räkna ut. Det blev inget sanatorium i närheten av Bispgården. Om nu lantmätaren hade hållit tyst om saken på kalaset hade sannolikt Fors gamla socken under flera decennier haft värdefulla arbetstillfällen för ortsbefolkningen. Därmed inte sagt att vi haft ett nutida hälsohem där för i dagsläget står landstinget i Västernorrland bakom driften av Österåsens Hälsohem och vi kan bara spekulera i huruvida Jämtlands läns landsting haft samma intresse av ett dylikt.

Kalas kan få oanade konsekvenser.

Publicerat av

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *