Husvagnssemester…eller inte

Vi skulle ut på vägarna, vi skulle på semester, inte alls ovanligt  när det var sommar men den här gången, 1971, var det lite annorlunda.

Vi skulle nämligen ut på husvagnssemester och det var ovanligt, det hade förresten aldrig hänt tidigare. Jag kommer inte ihåg hur det kom sig att vi skulle bo i husvagn, i stället för att hyra stuga, som vi alltid hade gjort tidigare. Vi hade ingen egen husvagn utan skulle låna av goda vänner, ett lån som föregicks av många tankar och funderingar, mest från min fars sida. Det var ju han som skulle dra på eländet med vår Californiavita Amazon med lister och krom och bakelitratt.

Husvagn eller inte, det var frågan.

-Klart ni skall låna husvagnen, sa Söderberg.

-Nja, jag vet inte, sa farsan.

-Jodå, sa Söderberg, den går så lätt att dra. Den väger inte mycket.

-Jag vet inte, sa farsan.

-Nu lånar vi husvagnen,och far på semester, sa morsan.

Så fick det bli. Vi skulle ju ändå inte så långt.

Färden gick mot Östersund, sedan vidare på gamla E 75:an mot vårt Naboland i väster. Där fanns billig ost, billigt mjöl och socker på den tiden. Husvagnen kunde komma väl till pass när det skulle lastas.

-Jävla elände att dra på, sa farsan.

Äsch då, det går bra, sa morsan som satt bredvid och läste Allers.

Nu hade vi inte kommit iväg så tidigt på avresedagen så när klockan närmade sig middagstid hade vi hunnit strax väster om Järpen, om jag inte minns fel. Där fanns en campingplats och där ville farsan ”slå läger” för natten. Vi hade ju ändå husvagn så det spelade liksom ingen roll var vi stannade, och det var väl praktiskt. Han lyckades trixa in vagnen mellan några andra liknande ekipage och sedan var det dags för mat, trodde vi, jag, morsan och min syster. Men nej! Först skulle ”eländet” ställas i våg. Det var viktigt, hade Söderberg sagt. Inte minst om man skulle använda gasolvärmen och kylskåpet.

Det tog sin lilla stund…eller lite längre, för marken lutade där husvagnen stod.

-Jävla bök, sa farsan.

Det var riktigt gemytligt att sitta där i vagnen och dinera, tyckte i alla fall jag och min syster.

-Det är trångt, sa farsan.

Under kvällen blev det ett besök vid Ristafallet och sedan skulle ”eländet” bäddas. Det tog också en stund…och ett antal svordomar, i anspråk. Den här dagen, och framför allt natten, var förhållandena sådana att vädret var hyfsat fint men kallt, ganska mycket kallt för årstiden.

-Inga problem, sa farsan, när vi skulle sova, det finns gasolvärme.

-Aldrig i livet, sa morsan, gasol är livsfarligt. Husvagnen kan explodera.

-Ingen fara, sa farsan. Vi måste ha värme.

-Det finns filtar, sa morsan.

-Jaha, vi får väl frysa då, sa farsan.

Och så blev det. Jösses vad vi frös den natten. Ja, inte farsan då naturligtvis. Han låg där i godan ro och läste sin bok och sa:

-Äsch, det går bra, när morsan klagade på kylan.

Det blev i alla fall en resa in i Norge och när vi vände hemåt var husvagnen lastad med ”Lusekoftor”, ost, socker och mjöl. Vad jag kan komma ihåg så hyrde vi stugor vid kommande semestrar, och sov på campingsängar som vek ihop sig som råttfällor nattetid.

Det var bättre förr.

 

 

Publicerat av

Sören Olsson

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *