Fiske på egen risk

Det var på det glada 1960-talet och ”turistandet” hade tagit fart i vårt avlånga land. Att åka på semester per bil hade nästan blivit en modefluga. Sannolikt har aldrig så många turister besökt vår Ragundadal som det årtiondet. Man kom i bil, tog in i campingstugor, tältade, drog på husvagn och en och annan sov i bilen.

Här i Ragunda, hade det från 1960 bildade bolaget ARTA, Aktiebolaget Ragunda Turistanläggningar, ägt av 25 personer som satsat 10 000:- vardera i ett aktiekapital, hunnit med att bygga anläggningar för turistande i bygden. Rodelbanan, slalombacken, stugby och hotell. Allt för att främja tillströmningen av köpsugna tillresande.

Bolaget hade dessutom arrenderat en liten bit mark, där det fanns en tjärn, där man planterade in ädelfisk. Allt för turismen. Naturligtvis behövdes fiskekort för att få dra upp några firrar vilket renderade lite pengar tillbaka till bolaget.

En, av flera personer i bygden, som ofta kom i kontakt med turisterna, var en lokal Taxiägare, tillika spjuver av oanade mått. Många resor blev det med turister som behövde ta sig än hit, än dit. Något de ofta frågade efter var bra fiskevatten. Chaufför´n i fråga kände naturligtvis till ARTA:s fiskefrämjande åtgärder i den närbelägna Rävanästjärn och rekommenderade denna. Som den spjuver han var tillade han dock alltid att de fick fiska på egen risk och se upp med den alltid lika elake fisketillsyningsmannen som ofta avpatrullerade tjärnen. Men fisket var oerhört bra.

Det blev helg och chaufför´n träffade en god vän från grannbyn. Det blev lite fest och grabbarna hade fått sig lite innanför västen. Då, just då, ”flög fan” i chaufför´n när han kom på att han samma dag hade transporterat ett gäng turistande som berättat att de hade tänkt sig en fisketur under kvällen. Nu skall man ha i åtanke att taxichaufförer oftast var klädda i uniform vid den här tiden, i vilken också båtmössa/keps ingick, under yrkesutövandet.

Uniformen plockades fram i all hast och gode vännen iklädde sig densamma. Dessutom ”behängdes” denne med Chaufförn´s älgstudsare, naturligtvis oladdad men ändå! Därefter företog de båda en stillsam promenad, i största möjliga tystnad, ned till tjärnen. Gömda bakom buskar och träd kunde de snart konstatera att där fanns ett gäng fiskare. Nu var det dags för gode vännen att ikläda sig rollen som ”elak fisketillsyningsman”.

Med bestämda steg och med bössan under armen marscherade han raskt fram mot de fiskande, som förvisso hade löst fiskekort. Synnerligen bleka och allvarliga fick var och en visa upp sina respektive kort och därmed var saken ”utagerad”.

De båda vännerna fick sig ett gott skratt på sitt återtåg hem och huruvida turisterna återkom för mera fiskande är höljt i dunkel.

Ett ”practical joke”, kanske lite över det tillåtna, som nog är preskriberat idag.

Publicerat av

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *