På ”andra” sidan

Såg en artikel om Terry Evans i Aftonbladets webutgåva igår. Nu vägrar jag att betala extra för nyheter (Plus) så jag läste aldrig artikeln men såg rubriken. Det handlade i alla fall om hans förmåga att hjälpa människor att få kontakt med avlidna anhöriga.

För ett antal år sedan gjorde jag ett besök på en tillställning jag aldrig tidigare trott jag skulle besöka. Det hade föregåtts av en mängd övertalningsförsök av min dåvarande flickvän men min kommentar till dylika tillställningar, d.v.s. storseanser, var närmast en fnysning och lite beska synpunkter på ”bedrägerier” och ”humbug”.

Det var alltså en s.k. storseans med Terry Evans i Krångede och plötsligt en dag hör jag mig själv säga ”ja, vi kan väl ge det en chans”. Sagt och gjort.

En ytterst kall januarikväll åkte vi dit, inte utan nervositet kan jag säga. Det jag i första hand var nervös inför var inte besöket i sig utan mera ”vad skall alla andra som är där tänka om mig”?

Vi var nästan sist på plats och till min ytterst stora förvåning var redan över 100 personer på plats. Där fanns människor, jag aldrig i min vildaste fantasi, skulle kunnat tänka mig på ett sådant evenemang. Många av dem goda vänner till mig. Det fanns några lediga platser längst bak i lokalen och det kändes bra. Där skulle man sitta lite undanskymt och kanske inte riskera att bli sedd av Evans.

Kvällen gick och många var de som ”fick kontakt”, oerhört påtagligt för en del, som i det närmaste bröt ihop. När klockan närmade sig 22 var seansen nästa slut och då…pekade herr Evans plötsligt på mig:

-Du där, längst bak i röda västen, jag har kontakt med flera av dina släktingar.

Jag var helt säker på att han menade någon annan men det fanns faktiskt ingen bakom mig. Det jag sedan fick höra var så omtumlande och så overkligt att jag fick hålla i mig ordentligt. Allt han sade stämde, in i minsta detalj faktiskt. Tre avlidna anhöriga ”berättade” saker om mig och sig själva som herr Evans på inget sätt kunnat veta tidigare. Det handlade om än det ena och än det andra, från hälsotillstånd till prylar och saker i mitt/vårt hem. Det var ruskigt!

När vi kom hem sent den kvällen var jag lite omtumlad faktiskt. Jag visste helt enkelt inte vad jag skulle tro. Det slutade med att jag anmälde mig till en privatsittning med honom medan han ännu bodde i Strånäset.

Det hann gå några månader innan jag var där och upplevelsen i januari hade hunnit lägga sig en aning. Jag skulle ta med mig en ”personlig” sak från någon av mina tidigare anhöriga när jag kom, det var det enda förbehållet med besöket.

Väl där kunde jag konstatera, lite förvånande i och för sig, att inget, absolut inget av det han sade stämde på något sätt. På 30 minuter hade han påstått en hel massa saker som var så totalt fel som de kunde bli. Visst var jag en aning besviken när jag gick ut men kunde bara konstatera fakta. Innan jag gick ut genom dörren kom herr Evans fram till mig, lade handen på min axel och sade:

-Du kommer att komma tillbaka till mig!

Det var också fel. Det har i alla fall inte skett hittills.

Publicerat av

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *