I Selim Sundins fotspår

Jag har idag för första gången satt min fot i kyrktornet i Ragunda kyrka. Jag och en god vän fick möjlighet att beskåda både urverk till tornuret och den bedårande utsikten över vår vackra bygd. 

Naturligtvis hade vi kamerorna med oss och väl ute på kyrktornets ”balkong” brände vi av några snabba bilder i det lite höstkulna vädret. Precis när jag såg motivet nedan i sökaren kom jag på att jag sett ett likadant många gånger tidigare. Den bilden var svartvit och hade många år på nacken. En av våra tidiga fotografer här i Ragunda, och, jag vågar påstå, den allra skickligaste av dem, nämligen Selim Sundin, hade precis som jag fått tillträde till samma plats under sin verksamma tid.

På insidan av väggarna till själva klockhuset finns oerhörda mängder med namnteckningar av besökare i tornet. Där fanns namnet på gamle kyrkväktaren Hällström och där fanns tidigare prästers och kyrkoherdars namn och det skulle förvåna mig storligen om inte Selim Sundins namn finns där också. Tiden för besöket var lite knapp så jag hann inte leta tillräckligt.

Selim Sundin var född i Östersund 1884 och utvandrade till Nordamerika 1903. Där blev han dock inte kvar så länge för redan 1905 var han tillbaka i Sverige igen och 1907 gifte han sig med Erika Bjurström från Döviken. Paret bosatte sig i en liten stuga i Pålgård och Selim började arbeta vid aluminiumfabriken i Ragunda och senare vid kärlfabriken i Hammarstrand.

I grunden var han plåtslagare men hur det kom sig att han intresserade sig för fotografi är höljt i dunkel. En avancerad gissning är att intresset grundlades i hans tidiga ungdom då han arbetade på ett turisthotell i västra Jämtland.

Paret Sundin berikades med två döttrar och den förmodade trångboddheten till trots lyckades han åstadkomma en ateljé och studio i den lilla stugan. Där fotograferade han och där framkallade han sina alster, med känsla och stor skicklighet. De allra flesta bilder som lämnade han kamera är beundransvärda, med tanke på vid vilken tid han arbetade. Det bildspråk han använde sig av var klart och tydligt. Det fanns inga ”konstigheter” i hans val av motiv och han lämnade aldrig något ogenomtänkt. Sundin var ytterst noggrann när han framkallade bilderna. Han inväntade rätt tid på dagen och rätt solljus innan han skred till verket. Även om ljuset inte var det optimala vid själva fototillfället så kompenserade han det förhållandet vid framkallningen

                                    Det ”Sundinska” hemmet i Pålgård

Selim Sundins val av motiv var lika ofta hämtade från ateljén som ute i vår natur. Han tyckte lika mycket om att porträttera människor från vår bygd som årstidernas växlingar. Många motiv var hämtade från uppbyggnaden av samhället Hammarstrand och inte minst från vattenkraftutbyggnaden. Otaliga är bilderna från Hammarforsens och Krångede kraftverk. Bilder så skarpa och så vackra att man inte förstår hur de åstadkommits med den utrustning som fanns att tillgå.

Idag är vi begåvade med digitalkameror med allehanda tekniska funktioner och möjligheter. Vi är så oerhört många som har fotograferandet som intresse och vi fotar mer än någonsin. Vi tar bilder, granskar dem och tycker att den ena är bättre eller sämre än den andra men i de allra flesta fall nöjer vi oss med den bild som kameran själv har åstadkommit. Naturligtvis måste vi ha lite blick för att fånga motivet eller händelsen men tänk dig, du som fotograferar idag, att du vore verksam runt 1920 och 1930.

Kameran är stor och tung och oavsett var och vad du skall fota så skall stativet med. Att fånga ett ”ögonblick” det låter sig inte göras. Nej, bilden skall noggrant planeras och motiv och ljusförhållanden skall vara de rätta. Resultatet ser du inte förrän du framkallat bilderna, en dag när det i bästa fall är bra väder. Blev någon av bilderna mindre bra då skall du kånka tillbaka utrustningen och göra om hela proceduren igen.

Jag vill nog påstå att fotograferande var ett skickligt hantverk på den tiden och den skickligheten besatt vår Selim Sundin på ett bättre sätt än de allra flesta. Hans glasplåtar och filmer finns idag bevarade på Jamtlis minnesbank, skänkta av Ragunda Hembygdsförening.

Selim Sundin gick ur tiden 1961.

 

Publicerat av

Sören Olsson

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *