Skänk en tacksamhetens tanke

Det händer ibland att jag tittar på TV. Det är inte så ofta men dock. Ett av de program jag brukar se är ”112 På liv och död”, en serie där man följer räddningstjänst och polis i deras vardag.

Oftast är det runt vår kungliga huvudstad som vardagliga händelser utspelar sig och filmas och lika ofta är det samma manskap som figurerar i programmen. Det händer ibland att TV-teamet letar sig ut på landsbygden och spelar in några program också.

I de här programmen får man följa med på utryckningar i allehanda sammanhang. Det är bränder i fastigheter och bilar och det är räddning vid trafikolyckor och vid akut sjukdom. Det är polisiära ingripanden i diverse sammanhang och vad jag funderar över emellanåt är hur tittaren uppfattar det som visas. Naturligtvis får man inte se de mest tragiska olyckorna eller de allra otäckaste scenerna som kan utspelas på en brand- eller olycksplats och inte får tittaren varken se eller veta vad som händer efteråt, när alla spår efter olyckan eller branden är bortstädade.

Jag får för mig att arbete i räddningstjänst ibland kan uppfattas vara lite glamouröst och ganska tufft, att jargongen, personalen emellan, kan vara rå och lite macho. Om det nu är så att ordvalet ibland blir lite skämtsamt och ibland lite tufft så kan jag nog lova att det är ett sätt att distrahera sina egna tankar och känslor kring sådant man tvingas konfrontera lite nu och då. Att bära med sig hem, det kanske allra värsta tänkbara, är ingen drömsituation. Tro mig, jag vet.

Arbete i räddningstjänst av idag omfattar så oerhört mycket. Som brandman/kvinna förväntas man klara av allt ifrån akutsjukvård till brandbekämpning och omhändertagande av anhöriga och drabbade. Vi skall i sammanhanget komma ihåg att i Sverige finns ca 4000 heltidsanställda brandmän och nära 12000 deltidsanställda. Deltidsanställda brandmän/kvinnor förväntas besitta samma kunnighet i sitt jobb som heltidsanställda. De skall dessutom sköta ett ordinarie arbete, finnas till hands dygnet runt vid beredskap och inställa sig inom 5 minuter från larm.

Jag vågar påstå att 95% av alla frivilliga deltidsanställda i räddningstjänst har sökt sin tjänst för att de känner starkt för att hjälpa andra människor, och ibland även djur, som hamnat i nöd. Visst inbringar det en extra slant i kassan men ”kallet” att hjälpa andra är det primära.

Vad jag vill komma till är att vi andra bör känna tacksamhet över alla dessa frivilliga, som i alla lägen är beredda, att ibland med risk för sitt eget liv, hjälpa oss när så behövs. Ett exempel på hur det kan gå är tidigare brandmannen Lasse Gustavsson från Göteborg.

Lasse var nybliven brandman när ett larm kom från oljehamnen i Göteborg. Han och en äldre kollega hamnade av misstag i ett gasmoln som bildats runt en läckande ledning. Gasen exploderade och tillsammans med sin kollega försökte Lasse fly genom ett eldhav.

De skadades båda livshotande. Kollegan avled senare och Lasse fick 40-procentiga brännskador, varav hälften av fullhudskaraktär. Hans lungor, händer och huvud tog störst skada och han genomgick en rad hudtransplantationer. Lungorna läkte men ansikte och händer var för alltid förändrade.

Den här olyckan känner all personal i räddningstjänst till. Trots det söker folk nästan dagligen till lediga tjänster, i såväl heltids- som deltidstjänst, just för att de precis som Lasse känner ett kall att hjälpa.

Rikta gärna en tacksamhetens tanke till alla dessa människor någon gång. De behöver det.

Publicerat av

Sören Olsson

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *