En syndares bekännelse

Jag brukar ”rota” runt bland gamla papper och fotolådor emellanåt och då och då gör jag ett fynd som tål lite närmare granskning. Med bilden nedan vill jag göra ett antal bekännelser, å mina egna vägnar men även å mina forna kompisars.

Det var det här järngänget som höll delar av Hammarstrand i skräck under några år i slutet av 1960-talet och i början av 1970-talet. De brott (läs hyss) vi begick torde vara preskriberade vid det här laget så risken för påföljder torde vara obefintlig.

Det var alltså det här gänget som:

– Sprängde bort mängder av lock på postlådor med allsköns typer av smällare.

– Sköt bort mängder av handtag på cykelstyren på samma sätt som ovan.

– Proppade igen avgasrören med potatis på grannarnas bilar.

– Var nära att bränna ner en av grannarnas brädstabbe.

– Gjorde kaffeved av kommunens stakkäppar när nytt villaområde skulle byggas.

– Retade gallfeber på byggbasen Sundin med vår blotta närvaro när bygget kom igång.

– Retade gallfeber på Albin Lindberg, en stackars pensionär som bodde i en källarvåning.

– Skapade sysselsättning för BÅKAB:s lampbytargrupp med hjälp av stenar och snöbollar.

– Skapade sysselsättning på försommaren för lokala brandkåren genom att elda gräs.

– Matade duvor med skorpor, doppade i rödvin. Märkliga flygsätt fick de!

– Klippte sönder staketet runt Trätojordsbacken, gång efter annan!

– ”Lånade” sparkcyklar från Strandliden och körde ikapp utför Kullstabacken.

– Samlade ihop traktens alla katter och släppte in i ambulerande Maranatatältet.

– Vägrade acceptera nya villaområdets jämnåriga ungar. Vi slogs på liv och död…nästan.

– Vågade hartsa på fönstret hos lokala polischefen.

– Gjorde äppelvin och lät en annan kompis dricka upp mäsken. Usch vad sjuk han blev.

– Gjorde en ”lerinpackning” på en bandtraktor som tillhörde en lokal entreprenör.

– Blåste ärtor med blåsrör på passerande bilar. Smattrade bra i plåten.

…och så vidare. Listan kan göras nästan hur lång som helst. Och till Er, forna kompisar, jag hoppas ni har överseende med min bekännelse. Jag tycker bilden på oss är bra i alla fall.

Publicerat av

Sören Olsson

En kommentar till “En syndares bekännelse”

  1. Underbar meritlista !
    Katterna i maranatatältet tycker jag var bäst.
    Ni hann med en hel del ser jag.
    Rolig läsning !
    Stiliga och tillsynens oskyldiga gossar på bilden också.
    Kanske var en bidragande anledning till att ni ej blev upptäckta ?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *