Bluesfestival utan blues

Igår skrev jag lite om Vinkelpredikant Haglund från Ragunda och hade nog tänkt mig att presentera en annan Haglund i dagens inlägg men…jag spar det. Jag har kollat programmet för kommande helgs ”bluesfestival” i Östersund och känner mig föranledd att skriva några rader om den, eller snarare bristen på den. Det började ju så bra…

Vet inte riktigt när den första festivalen gick av stapeln i Östersund men det torde ha varit år 2000 och det startade riktigt bra. Utbudet av bra artister, såväl internationella som svenska, var mycket bra. Det spelades runt hela stan, på krogar, restauranger, i butiker, på hotell och teatrar. Man köpte sig ett bluespass för en eller två dagar och hade därmed möjlighet att springa runt i stan och välja vilka artister och band man ville se. Hur praktiskt och gemytligt som helst. Man längtade verkligen efter den varma känslan som festivalen förmedlade i den kyliga oktoberkvällen.

Festivalen drog igång redan på torsdagskvällen med Blues Guitar Battle, en trivsam tävling där medverkande musiker och artister fick visa sina kvaliteér genom att töja i strängarna på sina gitarrer efter bästa förmåga. Därtill utsågs ”Årets Blådåre”, Östersunds Bluesförenings årliga utmärkelse till en person, företag, organisation eller förening som
”På ett utmärkande sätt bidragit med att utveckla, marknadsföra eller på annat sätt spridit rootsmusiken i eller utanför Jämtlands län”

Det var After Work med blues på restauranger och det spelades i butiker dagtid och det var trivsel och det var ett gemyt av oanat mått. Valde man att bo på hotell i stan så var det nära till alla spelningar. Det lovade mera och det lovade gott med framtida kvalité på både arrangemang och artister. Och så blev det under några år men så plötsligt skulle allt ändras. I stället för spelningar i stan flyttades hela arrangemanget ut till Folkets Hus i Odensala och det skulle bli om möjligt ännu bättre, trodde arrangören. Många, väldigt många anade annat och fick rätt.

Publiken svek, krångel att ta sig till- och från festivalen som nu låg utanför stan och beslutet med flytten fick omprövas redan efter något år. Arrangerande bluesföreningen valde nu att flytta hela arrangemanget till Storsjöteatern inne i stan. Inte så dumt kanske men något hände ändå med kvalitén på festivalen. Vad jag i första hand avser är artistutbudet. Jag har varit på nästan alla festivaler sedan start och jag har i minne artister som:

 

Roy Rogers                                                   Kim Wilson & Fabulous Thunderbirds

 

 
Nisse Hellberg                           Peps Persson
Phil Guy                                                  Charles Burton
Roffe Wikström                                      Bluebirds
BB & The Blues Shacks                        Sven Zetterberg
Erja Lyytinen                                        Kellie Rucker
m.fl. m.fl.
-Var blev de av, alla de där artisterna som man verkligen åker långväga för att se och höra?
-Javisst, jag förstår också att det kostar en hel del pengar att få hit bra artister och band men jag är övertygad om att det finns mängder av dem, som inte kostar ”skjortan” och som skulle känna sig hedrade bara av att bli tillfrågade. Det är nog också dessvärre så att utan några riktigt bra ”dragplåster” varje år så riskerar festivalen att dö ut.
Jag har skickat ganska många förslag på artister till arrangören genom åren men jag har hittills inte fått ett enda svar. Fjolårets festival räddades av finska Erja Lyytinen samt ett hopplock av lokala musiker under namnet Blueskollektivet. De var bra. Dessutom spelade Johan Eliasson på Thages konditori på söndagen. Därutöver fanns inte mycket att hurra för och en helgtripp till Östersund, för att lyssna på blues, hade känts bortkastad dem förutan.
När jag nu kollat programmet för kommande helgs festival är jag beredd att ge upp tanken på  kommande bra bluesfestivaler. Visst skall våra lokala förmågor, som faktiskt står sig bra i konkurrensen, få vara med men det måste till mera och högre kvalitét. I år finns inget som lockar mig i alla fall så jag stannar hemma och hoppas på att Kälarne Jazz & Bluesklubb arrangerar något riktigt bra framöver.
Till Östersunds Bluesförening riktar jag en uppmaning:
-Gör bättring innan det är för sent!
Med hälsning från en bluesfantast

 

Publicerat av

Sören Olsson

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *