När det brinner i centralen

Hej världen! Någon gång under sommaren skrev jag ett inlägg om mina dagliga möten med människor. Möten som, 99 gånger av 100, är oerhört trevliga och mer eller mindre intressanta.

Det är bara så. Genom jobbet möter jag människor varje dag och det går nästan alltid bra. Men, så kommer den där gång nummer 100, när man får ett telefonsamtal, eller möter en person någonstans, som bara har ett för ögonen, nämligen att låta mig, företaget jag jobbar för eller någon av mina arbetskamrater ”klä skott” för något vi på inget sätt rår för eller kan påverka. Det är ändå så självklart för den människan, att han eller hon skall ösa galla över någon av oss och låta sina egna åsikter bli till en missnöjesyttring utan eftertanke.

Det är då hornen växer ut, åtminstone på mig. Ja, jag rår inte för det men ett av det värsta jag vet är sådana situationer. När människor har åsikter utan att veta, utan att fråga eller ta reda på, när de beskyller utan anledning eller påstår något som inte äger någon som helst grund. Det är värdelöst!

Det är då som tungan går fortare än tanken, skinnet spänner i pannan och det går inte att fästa blicken på något. Kanske inte alltid så bra men när jag vet att min reaktion är så helt berättigad, då känns det bra ändå. Människor kan vara så oerhört korkade så man blir fullkomligt ordlös.

-Skall jag låta hornen växa ut de gångerna eller skall jag svälja det jag precis har fått höra och låtsas som det regnar eller kanske bara hålla med?

Nja, jag tror att det är bäst för min egen magsyranivå om jag låter det komma en reaktion de gångerna. Jag talar ju egentligen bara om för den där 100:ade människan att han eller hon har fel och bör tänka efter innan.

 

Publicerat av

Sören Olsson

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *