Glesbygdsminnen…och det lär inte bli annat

Minns ni den tiden när vi åkte omkring på vägar, krokiga och slingriga och åksjukeframkallande? Vägar som ringlade sig fram mellan minsta stuga i byarna i glesbygd. Vägar som åstadkom smatter av grus i hjulhusen på bilarna. Vägar som tidvis var nästan oframkomliga. De finns fortfarande men är, som tur är, inte lika många och långa. 

Kommer ni ihåg mjölkpallarna? I var och varannan by stod de vid vägkanten. Ibland stod krukorna kvar, ibland var de hämtade. Mjölkbilen?

Minns ni slipstenarna som var uppskruvade på någon ladugårdsvägg där också höräfsorna stod uppställda? Höhässjorna, minns ni dem? Utedassen? Inte att förglömma.

Kommer ni ihåg slåttermaskinerna, plogarna och stöftingarna som drogs av hästar?

Minns ni blommorna längs vägkanterna?

Kommer ni ihåg alla små butiker som fanns i många av de byar man passerade på väg till- eller från någonstans? De fyllde mer än en funktion. Förutom att de tillhandahöll matvaror var de en naturlig mötesplats för människor i glesbygd. Människor som hade tid att prata med varandra en stund. Människor som inte hade blicken stirrande långt framför sig i jakten på att hinna med ännu lite mera den dagen.

Minns ni kaffekvarnen i lanthandeln, den som förde ett sådan oväsen när kaffet maldes?

Kommer ni ihåg mannen på bensinstationen, han som kom ut och tankade bilen, kollade oljan och putsade rutan?

Minns ni att människor gick och cyklade i mycket större utsträckning då?

Kommer ni ihåg skidspåren i den gnistrande snön?

Jag skulle kunna räkna upp hur många minnen som helst och fråga om också ni kommer ihåg dem alla. Jag tror att de flesta av er som levt i glesbygd och kommer ihåg sådant jag nämnt här ovan också kommer ihåg konsumbussarna. De oftast blåvita bussarna som, fullastade med matvaror, utgick från något samhälle för att ge service till människor ute i byarna. Där körde de omkring, stannade i någon vägkorsning eller vid någon postlåda, väntade ibland på kunderna men oftast var de redan på plats. Detta trots att, som jag nämnde tidigare, många byar hade små lanthandlar.

Det var nog inte lika vanligt att människor hade körkort och bil då. Precis som de små butikerna fyllde en social funktion så gjorde också bussarna det. En och en fick kunderna komma in i bussen, välja sina varor, betala och gå ut. Medan man väntade i kön dryftades allehanda ämnen. Väder och vind, hälsa och sjukdom, jakten, sporthändelser man hört på radion eller kanske till och med sett på TV, om man nu hade en sådan.

Farsan körde Konsumbuss en vinter när han var arbetslös mellan jobben. I den gamla konsumbutiken i Gevåg, som då var nedlagd, hade man byggt om för lagerhållning. Därifrån utgick tre bussar några dagar varje vecka. Olika turer, olika byar, olika vägar men samma kunder. Vecka efter vecka.

Jag följde med någon gång när jag var ledig från skolan. Från Gevåg mot Ragunda och Håsjö. Östansjö, Valla, via Kälarne och vidare mot Lövudden och Västanede. Mellansjön, Gastsjön och till Dockmyr. Där vände bussen åter mot Gevåg. Människor stod lite överallt längs rutten. I snöyra och i kyla, alla ville de handla och prata en stund.

Det var ett annat ”tänk” då. Människor skulle kunna leva i glesbygd. Hade man några kor, en gris, höns, lite skog till ved och kanske till försäljning så behövde man inte flytta till storstan för att kunna existera.

Kanske trodde man fortfarande lite på näcken, på vittror och troll, på älvorna och tomten. Tomten kunde man beveka med en tallrik gröt, en dag per år. Men hur skall vi beveka den s.k. marknaden? Den som sett till så att inga konsumbussar går längre, att inga mjölkpallar finns kvar, att småbruken inte tillåts existera, att slipstenen sedan länge dolts av moder natur, att hästarna ersatts med maskiner som är i storleksordningen att arealerna, som finns kvar här i glesbygden, snart inte räcker till för att vända dem på o.s.v.

-Säg det, den som vet.

 

 

 

Publicerat av

Sören Olsson

3 reaktioner till “Glesbygdsminnen…och det lär inte bli annat”

  1. Tack Sören för att du bloggar och ger oss ”emigranter” en ovärderlig kontakt med hembygden. Särskilt uppskattar vi dina inlägg om minnen från förr, personer vi kommer ihåg (ofta lite originella), men även dina möten och tankar om nutiden. Senaste bloggen om vad vi kommer ihåg (glesbygdsminnen) är en riktig fullträff i nostalogi, som vi äldre ofta och gärna lider av. Jag förundras ändå över hur du vid så unga år har minnen av företeelser som vi trodde bara vi gamlingar har upplevt. Framför allt är din språkkänsla suverän och jag, liksom flera med mig i förskingringen, läser varje blogg du skriver. Vi ser också fram mot årets Ravund där du är Primus motor. Lycka till i fortsättningen!
    Östen

  2. -Tack för det Östen! Så ung är jag inte längre. Nog kommer jag ihåg sådant jag nämnt här i inlägget då jag faktiskt varit med om det själv. Känns lite märkligt ibland att man varit med och kört in hö med häst och vagn och därtill slipat lien ”baka hagan däri rate”. Lördag den 30 november packar vi upp årets Ravund på hembygdsgården. Det blir kul.

  3. Vilken härlig reflektion och just butiksbussarna var ryggraden i glesbygden och livlinan till en stunds sällskap, en chans att införskaffa förnödenheterna eller bara lyxa till det med glass en läsk eller en fisk till gårdskatten.
    Tack för ett utmärkt inlägg.
    // David
    Nostalgimacken i Bergkvara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *