Jag tog till ett mantra idag…flera gånger!

En dag i julhandelns Östersund är bättre än ingen dag alls. Jag brukar inte stressa upp över trängsel, köpgalna julklappshandlare, köer, inga sittplatser på fiket, inga parkeringsplatser o.s.v. Det brukar gå bra därför att jag intalar mig att det skall göra det.

Om man nu utsätter sig för situationer som julhandel innebär, en gång per år, så brukar det gå bra. Jag inser ju att jag är en av dem och jag varken syns eller hörs mer än någon annan. Det brukar infinna sig ett lugn inombords när jag tänker så. Det är bara att flyta med och liksom slappna av på något sätt. Jag har dagen på mig och jag behöver inte stressa.

MEN SÅ KOMMER DE DÄR SITUATIONERNA SOM FÅR DET ATT RYKA UR KEPSEN ELLER MÖSSAN SOM SITTER PÅ HUVUDKNOPPEN!

I kön till kassan, längst fram, står en kund som precis skall till och betala sina varor. Hon sätter i kortet i kortläsaren, trycker sin kod och börjar vänta. Då, just då, kommer hon på att hon kan betala kontant, varför hon ber kassörskan att avbryta köpet! Va fan!

Apparaten håller ju som bäst på att genomföra köpet och ett tryck på ”avbryt” får den att fullkomligt tappa begreppet. Det blir stopp, såväl i den tekniska apparaturen, som i kön!

Minuterna går, kassörskan börjar svettas över situationen och i kön börjar folk att skruva på sig. Vi byter blickar med varandra. Febrilt tryckande på apparaturen fortgår men inget händer. Sju minuter senare kommer kunden på att hon nog kan betala med kortet ändå. Va fan!

Det är då jag hör för mitt inre: ”Sören, det är lugnt! Du har situationen under kontroll och ingen eller inget kan ändra på det. Du är lugn och avslappnad och det känns bra”

I en annan kassakö, längst fram, står en kund som vill köpa en alldeles speciell bok men den är slut. Mannen i kassan förklarar det hela och tillägger att ”det trycks inga nya heller för tillfället” så vi kan inget göra. Den unge mannen står kvar ändå!!!

-Vad är det han hoppas på? Skall man hitta en kvarglömd bok under kassadisken kanske eller skall en annan kund i kön plötsligt säga; Jag har den boken och du kan få den.

Till saken hör att det finns en speciell informationsdisk i butiken där man kan få hjälp med sina funderingar över böcker men…den unge mannen står kvar! Kön växer och han har flera frågor och funderingar kvar. Kanske vill han ha den inslagen också, boken som inte finns…som är slut…som inte trycks…som inte finns hos grossist…vad mer behöver han veta? Va fan!

Det är då jag hör för mitt inre: ”Sören, det är lugnt! Du har situationen under kontroll och ingen eller inget kan ändra på det. Du är lugn och avslappnad och det känns bra”

På parkeringen, i parkeringshuset, överallt är det fullt. Finns inte en plats kvar! Då börjar folk att vänta, köa, vänta ännu mera på att någon kanske snart har handlat klart och skall åka hem. I kön står jag och

…hadejagbaratagitmigurkönsåskullejaghaväntbilenochåkthärifrånmendetgårjuinte!

Va fan!

Nu ryker det igen!

Det är då jag hör för mitt inre: ”Sören, det är lugnt! Du har situationen under kontroll och ingen eller inget kan ändra på det. Du är lugn och avslappnad och det känns bra”

En sak till bara. Varför i hela friden kan inte folk köpa hem lite julpapper och en rulle snören och stå hemma och slå in paketen? Nej då! Oavsett hur lång kön är så skall man nödvändigtvis låta stackaren i kassan slå in alla julklappar man köpt, utan något som helst hänsynstagande till alla oss som står i kön och svettas. Va fan! Tänk lite!

Det är då jag hör för mitt inre: ”Sören, det är lugnt! Du har situationen under kontroll och ingen eller inget kan ändra på det. Du är lugn och avslappnad och det känns bra”

På fiket, vid lunchtid, och alla skall fika samtidigt. 15 meter kö och mannen längst fram skall absolut veta hela förbannade receptet till fruktkakan som ligger på disken.

-Varför just nu? Varför inte i mitten av januari, eller någon annan gång? Ser han inte situationen?

-Vi kommer att svälta ihjäl, vi som står bakom dig gubbe!

Va fan!

Det är då jag hör för mitt inre: ”Sören, det är lugnt! Du har situationen under kontroll och ingen eller inget kan ändra på det. Du är lugn och avslappnad och det känns bra”

Undantaget, som faktiskt räddade min dag en aning, den unga kvinnan i kassan på  Clas Ohlsson. Det tog dig max 1,5 minut att springa ut på lagret och hämta varan som jag ville ha och som var slut i butiken.

-Tack, tack, tack! Jag slår in paketet hemma så hjälper jag dig! God Jul till dig!

För övrigt hade vi en fin dag, mina döttrar och jag.

 

 

 

Publicerat av

Sören Olsson

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *