Uppslag

Minns ni dialogen mellan Lars Ekborg och Beppe Wolgers? Den som handlade om uppslag. Sketchen hette ”Ridåöverhalningen” och revyn hette ”Vi älskar er” från 1967.

-Vad är det för ett uppslag, sade Lars Ekborg?

-Vad tycker ni om bilden?

-Är den inte vacker?

Nej, det är den inte alls! Försök inte! En hammock utan dynor, ett bord, en häck och Norrbottens Järnverk i Luleå i bakgrunden. Jisses vilket motiv. Hur som helst så gav bilden mig ett uppslag till ett inlägg igen.

Bilden är från början av 1980-talet, en semestertripp till Luleå för att hälsa på min dåvarande sambos släktingar. En av hennes släktingar hade också en sambo och han hade en stuga ute på Sandön utanför Luleå. Vi bodde där några dagar.

Det var en trevlig kille, han sambon som jag inte kommer ihåg namnet på! För att ta sig ut till ön fick vi åka i hans ganska så snabba båt, en tur som tog ca tio minuter.

Uppslaget handlar om sockerkaka. Vi skulle helt enkelt överraska våra respektive sambos med att hjälpas åt att baka en sockerkaka men…då måste man ha nödiga ingredienser. Alltså, inga ägg, för lite mjöl och inget bakpulver. Men han hade båten och med den tog vi oss runt halva ön, till ett jordbruk som låg en kilometer från stranden. Där kunde vi köpa hemägg. Det var viktigt med sådana. Sedan tillbaka in till stan för att handla mjöl och bakpulver. Sicken uppoffring för ett litet bakverk va?

Tillbaka ut till Sandön och nu, nu skulle det bakas! Så vi satte igång. Han vispade och jag läste recept. Ner med smeten i formen och in i den lilla ugnen som fanns i stugan.

Därefter en stunds samtal om ett och annat medan kakan blev klar. Då började det ryka ur den lilla ugnen…och lukta bränt så in i h…e!

Fort upp med luckan och ut med eländet. Formen var nästan tom och i botten på ugnen låg en svart oformlig massa som skulle föreställa smet. Hur var detta möjligt?

Damerna befann sig ute i trädgården och slapp se eländet. Ingen av oss begrep ett dugg. Det var bara att ta nya tag. Nu läste han receptet och jag vispade. Skulle säkert gå bättre.

Ner med smeten i den nu rengjorda formen och in med den i den lika rengjorda ugnen. Därefter en stunds samtal och en öl.

Ta mig fan började det inte ryka igen! Ut med skiten igen och nu var det oerhört nära att ugnen åkt ut också. Sambon var lika glödhet som sockerkaksformen. Till vår förfäran valde damerna att komma in just då och började ifrågasätta hur vi hade gjort.

Vi plockade fram receptet och visade hur vi hade gjort, allt enligt anvisning. Det var bara en hake. Den upptäckte min sambos släkting! Hon tittade på burken med bakpulver och där stod, med tydlig text, ”Dubbelverkande”

-Var får du alla uppslag från, frågade Lars Ekborg?

-Jag får dem från olika………………………………………….håll, svarade Beppe.

 

Publicerat av

Sören Olsson

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *