Förvisad av ohälsa

I en by, strax norr om Hammarstrand, fanns tidigare en undanskymd gård som nästan ingen kände till. Gården ruvade på ett öde som knappast någon känner till idag.

Här levde Kalle och Engla. Kalle hade värmlandsblod i ådrorna. Visserligen var han född här i byn men förfäderna var ett hitflyttat skomakarsläkte som kom redan 1861, mer än 20 år innan järnvägen drogs fram genom bygden. Kalle var född 1874 och gifte sig 1922 med Engla, som kom från grannbyn. Kalle och Engla levde i hennes föräldrahem under några år men samma år som de gifte sig började de bygga det som skulle komma att bli deras gemensamma hem och dessutom föddes också sonen Anders.

Innan de började bygga boningshus och en mindre ladugård uppfördes en liten stuga på en slåtteräng alldeles intill, en stuga bestående av ett enda rum med vedspis. I den skulle Kalle bo medan han byggde huset. Därefter kunde ladugården, med plats för två kor, byggas.

Kalle var skogsarbetare och kolare men mot bakgrund av att han var uppväxt i en skomakarfamilj så var inget naturligare än att han provade på det yrket också. Att ha en jämn och stadig inkomst var nödvändigt för att ha möjlighet att bygga hans och hustruns gemensamma hem. Det råder nog ingen som helst tvekan om att Kalle förde en oerhört arbetsam tillvaro då. En tillvaro som med tiden skulle komma att bli allt jobbigare.

När gården var uppbyggd fortsatte Kalle med skogsarbetet och hustrun Engla var hemma och skötte småbruket. Engla var duktig på att laga god mat och kom med tiden att anlitas allt mer vid privata fester och tillställningar men hoppade också in och jobbade i kök och servering på det anrika badhotellet i Hammarstrand.

Deras gemensamma framtida liv hade säkert kunnat bli drägligt, för att inte säga bra, om inte Kalle drabbats av ohälsa. Som så många andra smittades han av tuberkulos och i mitten av 1930-talet var han ganska märkt av sjukdomen. Vad de inte visste var hur smittsamt det var.

Precis som tidigare gick Kalle runt i byn och hälsade på grannar och vänner men allt eftersom sjukdomen tärde på honom blev han tvungen att uppsöka sjukvård. Då först blev han varse hur allvarligt läget var. Han remitterades till sanatorium men fick emellanåt tillbringa ganska långa perioder hemma. Hans öde beseglades den dagen han och hustrun tog beslutet att låta honom bo i den lilla stugan som fanns kvar sedan byggtiden. Allt för att undvika att smitta hustrun , sonen och vänner som hälsade på.

Här, i den lilla stugan, fick Kalle leva den korta tid han hade kvar av sitt liv, när han inte vistades på sanatorium. Engla skötte om Kalle efter bästa förmåga. Hon lagade sin goda och näringsrika mat och bar ut till honom. Hon skötte korna i ladugården och hon jobbade på badhotellet för att helt enkelt ha råd att leva.

Dagen innan julafton 1937 avled Kalle. Engla kämpade på med jordbruket under ett antal år men när det blev för slitsamt avvecklade hon det och ägnade sig nästan uteslutande åt matlagning. Hon avled 1960.

Idag är boningshuset och ladugården riven men den lilla stugan står kvar.

 

 

Publicerat av

Sören Olsson

2 reaktioner till “Förvisad av ohälsa”

    1. -Tack Stefan! Kalle och Engla hade tuffa år tillsammans och som familj betraktad blev deras historia kort. Även sonen avled i lungsjukdom, kort efter sin 50-årsdag.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *