Torpet på sluttningen

En vacker sensommarkväll, i augusti förra året, företog jag och en god vän en liten exkursion. Vi skulle försöka hitta rester av Hanstorpet. Promenaden var inte så lång men icke desto mindre besvärlig!

Någon gång runt 1970 var jag dit. Då fanns stugan kvar på sluttningen av Rasaberget. Visserligen var taket inrasat och väggarna hade börjat ge med sig men än höll det robusta timret emot. Jag minns att det togs en bild när någon av oss i sällskapet satt på den gamla stenbron men den bilden har tyvärr kommit bort. Det är synd! Den bilden hade visat hur oerhört otillgängligt stugan låg.

På vår vandring upp mot bergets fot nu senast fick vi verkligen anstränga oss för att ta oss fram. Bland ungskog, sly, brännässlor, stubbar och stenar ömsom snubblade och ömsom ramlade vi oss uppför sluttningen mot den förmodade platsen för torpet. Till slut var vi framme där rester av stugan borde finnas men…där fanns ingenting. De enda tecken på, att där någonsin funnits en byggnad, var en mindre platå, några stenar som kanske markerade var hörnen på stengrunden varit samt några gamla vinbärsbuskar och Kejsarkronor. Det var mycket märkligt. Jag hade förväntat mig att något skulle finnas kvar. Nog för att naturen brukar ta tillbaka i ganska snabb takt men det här var konstigt.

Faktum är att det en gång i tiden fanns tre byggnader där. Torpet, en liten ladugård med plats för två kor samt ett litet ”sommarkök”. Det har min mor berättat. Torpet var ett drängtorp som tillhörde dåvarande Skoglins gård, några hundra meter därifrån. Där fanns en gång i tiden ett jordbruk och dit kom Hans Renstedt, född 1855 i Graninge, som dräng 1873. Han hade sin bostad på gården fram till 1882 men året efter finns han noterad i kyrkböckerna som avflyttad.

Han hade träffat Thilda Edholm från Kullsta och 1882 gifte de sig och flyttade upp till det lilla drängtorpet på bergssluttningen.

Hans och Thilda skaffade två kor till sitt lilla hushåll. De skulle bidra till familjens försörjning för vi kan antaga att en dränglön nog knappast var så hög. Ett litet småbruk på en näst intill otillgänglig plats. I ganska tät följd föddes sedan fem barn. Fem söner som tog sig ut i livet och som valde lite olika inriktningar på sina liv. En blev yrkesmilitär, två blev träarbetare och var med på ett antal kraftverksbyggen.

 

 

På det gamla fotot framgår det att marken runt torpet lutade ordentligt.

 

-Fångdammen i Trosa är Albins, sade Thilda när sonen jobbade där som byggbas.

En av sönerna avled i sviterna av TBC när han var bara 20 år.

Hans Renstedt jobbade kvar på Skoglins gård fram till sin pensionering.

Till våren skall jag ta mig upp på sluttningen igen. Kanske hittar jag några rester av det gamla torpet när växtligheten inte är så frodig och täcker marken. Hans var nämligen en av mina förfäder.

Publicerat av

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *