En gång var Haqvin till Stockholm

Den dagen Haqvin fyllde 50 år sade han;

-Åldern börjar ta ut sin rätt!

Vad han inte visste då var att han hade nära 45 år kvar att leva.

För ganska många år sedan fick jag låna ett kassettband av en granne.

Lyssna på det här, sade han! Kvalitén på ljudet är väldigt dålig men en del går att höra.

Jag tog hem bandet, satte in det i en kassettbandspelare och försökte, med yttersta ansträngning, lyssna till en intervju som två av Haqvin Backlunds brors barnbarn gjorde med honom runt 1985. Inspelningen var verkligen dålig. Den var gjord med en liten kassettbandspelare när Haqvin hade flyttat till ett äldreboende i Hammarstrand.

Jag tog med bandet till en musikstudio där jag fick hjälp att reducera brus och andra bakgrundsljud och plötsligt var ljudet fullt acceptabelt. Det var en lång intervju där Haqvin berättade om sitt liv, som tog sin början redan 1892 i en liten by, strax utanför Hammarstrand.

Haqvin var först med mycket i byn, och det var i sig inte så konstigt. När han var ung fanns det bara någon enstaka gård till i närheten. Han var först med körkort och innehav av bil, en T-Ford från 1920. Han var först med att få telefon indragen i sitt hus och han var förste innehavaren av en radioapparat, ett hemmabygge som en släkting tillverkat.

Jag kommer ihåg Haqvin ganska väl. En oerhört medveten och kunnig liten man som, med hjälp av böcker och tidskrifter, höll sig ajour om såväl lokala som värdsliga företeelser. Vid sidan om frimärkssamlande var nog detta med att läsa och lyssna sig till kunskap om dåtida händelser i världen hans stora intresse. Inte mycket gick honom förbi och han kunde nog betecknas som lite av ett vandrande uppslagsverk i nutid, då! Att han inte var så hög över havet kommer jag ihåg av att han på äldre dar, någon gång per vecka, tog sin lilla ”folkvagn” och åkte in till Hammarstrand för att handla. Det man såg av Haqvin i bilen var i princip bara en hatt vid ratten. Bilen lämnade han i utkanten av samhället och gick till fots den sista biten till affären.

För att återgå till intervjun på bandet så berättar han här en hel del om sitt liv, allt ifrån sin barndom i det hem där han levde hela sitt liv, då han fick varva skolgång med allehanda sysslor på gården, till hur slitsamt det var med skogsarbete och hur han för fyra kronor per dag var med och byggde vägen mot Böle by.

Han berättar om sin barndoms jular och han berättar om när han ansvarade för socknens mantalsskrivning, då han gick runt i byarna och inhämtade uppgifter om både folk och fä. Han berättar också om när den första vattenledningen grävdes in till byn.

Intervjun är ganska lång och jag önskar att det vore möjligt att lägga ut den på bloggen, för alla att ta del av. Tyvärr blir filen för stor för det men jag skall fundera på en alternativ lösning.

Haqvin Backlund levde ett sparsamt liv, utan några som helst större utsvävningar.

En gång i sitt liv gjorde han en längre resa. Den gick till kungliga huvudstaden. Längre bort än så var han aldrig. Han gick ur tiden i maj 1987.

 

Publicerat av

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *