Ett felsteg och det ena gav det andra

För bara en liten stund sedan behövde jag gå ut och hämta mera ved till kaminen. På med jackan och skorna, det är kallt ute. Redan när jag tog det andra steget nerför källartrappen gick det fel. Jag klev i lådan med hundmat!

Då, på bråkdelen av en sekund, kommer en flashback, som handlar om tårta, som blev till ett besök på ett kafé, som blev till ett bakverk, som blev till en expedit på kaféet, som blev till en sybehörsaffär, som blev till en frisör, som blev till en expedit i sybehörsaffären och som slutade i ett sovrum i ett hus, som tillhörde expediten i sybehörsaffären!

Nu blev ni nyfikna va? Bäst vi tar det från början. Det var så här:

Jag skulle alltså hämta ved. Det var då jag klev i lådan med hundmat som stod på ett trappsteg i källartrappen. Medan jag stod där, med ena dojjan i hundkäket, kom jag på en liknande situation som hände för en mängd år sedan. Jag var inte särdeles många år då, sisådär runt sju eller åtta år. Jag hade följt med morsan på affären för att handla och på vägen hem skulle vi in på Fritz Konditori för att hämta en beställd tårta till min systers treårsdag.

Fritz Konditori, denna minnesvärda kultinrättning, med de goda thékakorna, med de fantastiska krämbullarna och de oförglömliga napoleonbakelserna, där man spelade J3 på jukeboxen några år senare. Där jobbade Iris Sundin när jag var liten. Hon var en ängel i mina ögon. Varje gång jag var in där kunde hon inte låta bli att ”sticka åt” mig en chokladboll. Hon visste att jag älskade sådana. Jag glömmer aldrig Iris bara för det.

Väl utkommen ur konditoriet kom morsan på att hon behövde någon typ av sytillbehör, så vi korsade bara gatan för där, på andra sidan, låg den; Shoppet Sytillbehör. Kanske var det bara en trådrulle som skulle inhandlas, jag kommer inte ihåg, men det jag kommer ihåg är att morsan ställde ifrån sig matkassar och…tårtkartongen ute på trappan och uppmanade mig att titta till det där medan hon handlade det hon skulle ha.

Det gjorde jag, i alla fall en liten stund. Vägg i vägg med sybehörsaffären hade nämligen Kjell Brännlund sin herrfrisering. Jag ställde mig och tittade in genom glasrutan på dörren för dit hade jag varit en gång. Med ens var kassar och tårta bortglömda.

Ja, just det, jag var dit en gång! Min farfar tyckte att jag behövde klippa mig så han tog med mig till Kjell och det glömmer jag inte heller.

Kjell hade en typ av sittbräda som var klädd i oxblodsfärgat galon eller skinn, som han placerade på armstöden på frisörstolen och på den skulle man sitta när man var lite för kort i rocken för en klippning. Där satt jag, en gång! Kjell klippte och när jag gissade att han var klar så tog han fram sin fiol och spelade en trudelutt, i stället för att ta av mig skynket han hängt på mig. Sedan måste han ha glömt att han redan klippt mig för han började om igen och jag förstod inte varför. När han äntligen var klar var man i gråten. Man strök med handen över huvudet och det kändes…det kändes…det kändes nästan ingenting!

Jo, förresten, det stacks i handflatan. Jag menar, då hade man redan sett bilder på medlemmarna i Beatles och Hep Stars och inte fanken såg de ut som jag gjorde när jag var klar hos Kjell. Hu vilken upplevelse, men farfar var nöjd.

Naturligtvis kom jag på något annat när jag tittat in till Kjell en stund för jag vände mig bara om och…klev rakt i tårtkartongen! Det var den tårtan. Behöver jag tala om att morsan blev lite upprörd när hon kom ut? Minns för övrigt inte hur det slutade men sannolikt fick Fritz Fahlén göra en ny tårta.

I sybehörsaffären jobbade en dam som hette Lundström. Henne kommer jag ihåg. Det var någon dam ytterligare där men jag kommer inte ihåg vem. När jag var tonåring gjorde jag ett besök i ett av hennes sovrum, på övervåningen i huset där hon och hennes man bodde. Det tog en ände med förskräckelse kan jag säga. Kanske berättar jag mera om den händelsen en annan gång, om ni tjatar litegrann. Bara kanske!

Så här kan det bli när man skall ut och hämta ved och kliver i lådan med hundmat. Nu skall jag se på Taxidriver med Robert De Niro. En riktig kultfilm som tål att ses nästan hur många gånger som helst.

God afton!

 

 

Publicerat av

Sören Olsson

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *