Ett ständigt nyhetsflöde om vidrigheter

Vardagar tar det mig ca tjugo till tjugofem minuter att ta mig till jobbet per bil. Den arla morgonstunden brukar kunna innebära avkoppling och en stund för eftertanke. Det kan alltså vara en ganska behaglig resa med radiolyssnande.

Jag lyssnar nästan alltid på radions P1 då. Man blir liksom ganska utled på den ständigt återkommande musiken i P4. P1 kör en lång nyhetssändning från kl. 06.00 och nyhetsutbudet brukar kunna vara tämligen varierande. Oftast är det en hel del politik, blandat med nyheter från jordens alla hörn, men den senaste tiden har nyhetssändningen lika gärna kunnat vara en CD-skiva, instoppad i bilens stereo. Nyheterna har huvudsakligen handlat om kriget som ännu rasar i Syrien och om stridigheterna som tilltar allt mer i Sydsudan.

Från båda de här områdena tilltar flyktingströmmarna för varje dag som går. Länders ambassader stängs och både FN och hjälporganisationer verkar stå maktlösa inför faktum. Det blir lite enformigt att lyssna på de här nyheterna varje dag men på något sätt känns det ändå angeläget att ta del av och försöka förstå vad det är som händer. Det man i första hand förstår är att det som vanligt, när det uppstår krig i ett land, är civila som till största delen kommer till skada och som lider den största nöden.

Den gångna helgen fick jag en bok i present av en av mina systrar. Det är boken om reportern Martin Schibbye och fotografen Johan Perssons 438 dagar i Kalityfängelset i Etiopien. Jag visste att boken var skriven och jag hade varit lite misstänksam mot en bok, skriven på så kort tid efter deras frigivning ur fängelset. En fråga jag ställt mig tidigare var huruvida det är möjligt att åstadkomma en intressant, spännande och innehållsrik bok, grundad på faktiska händelser, på den tid som gått sedan de benådades den 10 september 2012.

Svaret på den frågan är otvetydigt ja! I alla fall gäller det den här boken. De senaste dagarna är det inte fullmånen som hållit mig vaken. Det är innehållet i boken.

Baserad på ca tusen sidor dagboksanteckningar, brev, intervjuer och förhörsprotokoll har de här två grabbarna skrivit en bok som beskriver de mest fasansfulla händelser man kan tänka sig. Att frivilligt och olagligt ta sig in i Ogadenområdet i Etiopien, via Somalia och med hjälp av gerillan, är inget man tar sig för med hur som helst.

Man kan tycka att ”de får skylla sig själva” om de blir tagna, fångna eller dödade och i viss mån är det väl så. Utan frilansjournalister som de här två, som till varje pris vill visa världen vad profit kan ställa till med i ett område och ett land som det aktuella, skulle vi ha mycket svårt att få reda på vad som händer och sker där ett folkmord pågår och där ett västligt företag, i form av ett skurkaktigt oljebolag, är medskyldigt.

Nyheterna i P1 och händelserna i Ogaden, som beskrivs i boken, är sammantaget en mycket stor portion elände att ta till sig av. Jag kan inte annat än uppmana er alla att införskaffa boken. Den är välskriven och den är skriven på ett sätt som gör den svår att lägga ifrån sig när man väl börjat läsa den. Den bidrar också, i allra högsta grad, till en om möjligt ännu större förståelse för de enorma flyktingströmmar som rör sig norrut över jordklotet, från ett delvis söndertrasat Afrika. 1 miljon flyktingar, i flyktinglägret Dadaab i Kenya, talar sitt tydliga språk.

 

Publicerat av

Sören Olsson

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *