Snatteri eller stöld – det är frågan

Läste idag en kortare artikel i ÖP om en polis som stulit – eller snattat varor i en butik i Västerås, till ett värde av totalt ca 90 000:- Dock har värdet av det han/hon, snattat/stulit, inte vid något enskilt tillfälle överskridit 1000:- och just där går skillnaden mellan stöld och snatteri. Alltså dömdes vederbörande för snatteri!

Nu utreder polisens ansvarsnämnd om personen i fråga skall få behålla sitt jobb!

-Är det så mycket att utreda kan man undra?

Härpå följer ett erkännande; jag har också snattat. Det är många år sedan men icke desto mindre sant. När jag var liten grabb hände det lite då och då att jag följde med min farmor när hon skulle handla mat. De resorna in till tätorten brukade alltid sluta med ett besök i Lindbergs present- och leksaksbutik eller i Larssons färgaffär. Båda butikerna saluförde nämligen leksaksbilar och jag var lite svag för sådana.

Innan det skulle handlas leksaksbilar uträttades livsmedelsinköpen och det var i samband med ett sådant butiksbesök som jag inte kunde hålla fingrarna i styr. Min farmor och farfar hade en hyresgäst, GH,  inneboende och det var ofta han som skjutsade min farmor till affären. GH tyckte mycket om mig och mina syskon. GH skrattade mycket och ofta när vi hittade på hyss och upptåg och då var det ännu roligare att utföra dem. Man fick liksom bekräftelse.

Vid det tillfället, när fingrarna gick fortare än tanken, var det han som körde oss. I butikens frukt- och grönsaksdisk låg oerhört inbjudande, röda äpplen och när ingen såg stoppade jag på mig ett äpple och försökte se både oberörd och oskyldig ut. Vi handlade klart, bar ut kassarna i bilen och återvände hem, ja, efter att leksaksbilen var inhandlad då naturligtvis. Hela tiden brände äpplet i min jackficka. Jag längtade efter att få sätta tänderna i det men måste nog vänta tills vi kom hem.

Halvvägs tillbaka till byn kom jag på att GH brukade skratta gott åt mina påhitt så jag tog mod till mig och plockade stolt fram det tillgripna äpplet och visade upp det.

-Titta här vad jag tog i affären!

Både GH och min farmor vände blickarna mot mig där jag satt i baksätet på hans Saab V4. Allt eftersom sekunderna tickade fram hamnade ögonbrynen allt längre ned mot ögonen på min farmor men det värsta var att GH inte skrattade. Han log inte ens! Nej, han tittade på min farmor och jag såg liksom utanpå honom vad han tänkte. Jag fick nästan panik. Ingen bekräftelse!

-Vänd bilen, sade min farmor. Nu skall du gå in i affären och lägga tillbaka det där äpplet där du tog det!

Det var långa minuter som avverkades och många tankar med ”svarta stygga moln” som tornade upp sig i huvudet på mig innan vi var tillbaka utanför butiken. Väl där var det bara att knalla in och så obemärkt som möjligt gå förbi fruktdisken igen och lägga tillbaka det jag tidigare tillgripit.

Det blev en oerhört tyst resa tillbaka hem igen. Väl hemma hos min farmor kom frågan som jag anade skulle komma;

-Du gör väl aldrig om det där någon fler gång?

Jag gav henne det löfte hon ville ha och det löftet har jag hållit sedan den dagen. Det blev en läxa för livet.

Det bästa för polisen som ”snattat” vore kanske att på något sätt få återgälda allt han/hon tillgript, i varje enskild butik.

Publicerat av

Sören Olsson

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *