”Det där är studentkäk”

Det var lite smått om tid efter jobbet idag. Hemma väntade yngsta dottern och vi hade en hel del att stå i fram mot aftonen. Alltså behövde vi mat som skulle gå snabbt att fixa till.

Det strider mot mina principer att inte laga till en riktig middag som består av husmanskost och som är hyfsat rätt sammansatt. Jag uppskattar och värderar nämligen bra mat. Men idag var det lite trångt om tid.

På väg hem ringde jag dottern och bad henne komma med förslag på mat.

-Ja vet nde!

-Precis! Det är svaret jag brukar få. ”ja vet nde”. Rätt översatt torde det skall vara ”Jag vet inte”

-Går det bra om jag pyser in på affärn och köper korv och stripes, frågade jag?

Det gjorde det. Fort hem och på med ugnen. När maten var klar att imundigas kommer dottern ner från övervåningen och konstaterar att ”Det där är studentkäk”!

Jaha, så kanske det är. Jag har faktiskt ingen aning om huruvida det är så. Jag trodde nog mera att det handlar om nudlar och någon typ av sås. Jag har en dotter som pluggar på Mittuniversitetet i Östersund men jag tror faktiskt inte att hon sitter och trycker i sig korv och stripes så där förfärligt ofta. Jag brukar i och för sig försöka skicka med henne några matlådor på söndagskvällarna för att det skall vara lite enklare med mathållningen för henne. Dessutom är jag ganska övertygad om att hon fixar till käk själv som är betydligt nyttigare.

Nu förhåller det sig så att den yngre dottern går sista året i grundskolan och till hösten blir det väl gymnasiestudier, någonstans i vårt avlånga land.  Jag hoppas innerligt att hon inte tycker att ”studentkäk” av den här sorten är ok i långa loppet. Redan när jag gick i skolan fick man lära sig ett och annat om nyttig och onyttig mat och nog lär de göra det numera också. Dessutom har jag försökt att ”tuta i dem” vad som är bra och mindre bra att äta.

När jag började gymnasiet i Östersund 1976, var jag inneboende hos ett äldre par som jag var lite släkt med. Där gick det ingen nöd på en kan jag säga. Dagmar var en riktig ”matmor” och hade nog ingen tilltro till min förmåga att åstadkomma mat på egen hand, inte ens fika!

Varje morgon var hon uppe och såg till så att frukosten stod framdukad innan jag skulle iväg till skolan och varje eftermiddag åt jag mat tillsammans med herr och fru i hushållet. Det var en ynnest. Jag lyckades så småningom övertyga dem om att jag faktiskt kunde göra i alla fall frukost själv. Men det var med viss tvekan som Dagmar gick med på det.

Det lär nog ordna sig med maten för yngsta också. Annars får väl pappa rycka in och bistå med goda råd och bra recept. Och du Jenny, om det är så att jag har alldeles fel uppfattning om din matlagningsförmåga så kan du väl berätta det.

-Tjing!

Publicerat av

Sören Olsson

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *