Inget är som väntans tider

-Nej, just det! OCH ATT VÄNTA TILLHÖR INTE MINA FAVORITSYSSELSÄTTNINGAR! INTE ALLS! NOT!

En dag på Hörcentralen på Östersunds sjukhus är väl bättre än ingen dag alls men tillvaron innanför sjukhusets väggar gör mig sjuk. Det är bara så. Jag kan inte hjälpa det.

Bortsett från ett ständigt ringande i öronen sedan ett drygt år tillbaka så känner jag mig tämligen frisk. Det är därför jag får göra ett och annat besök på Hörcentralen. Dessvärre erfor jag idag att det verkar vara vattentäta skott mellan receptionen i entrén och receptionen på avdelningen. Det är max 80 till 100 meter däremellan men uppenbarligen vet inte den ena receptionen vad den andra gör och har bestämt, och vice versa. Därav dagens väntan och irritation.

Nu skulle jag ha sluppit de här besöken om jag inte hade varit så pass korkad att jag inte alltid använt skydd mot buller när det varit nödvändigt. Nej, nu får jag sitta här och vänta på att audiologen (i bästa fall) kommer och hämtar mig och stänger in mig i den ljudisolerade korvkiosken med hörlurar i.

En  a u d i o l o g  är en kvinna, ja det är oftast en kvinna, som testar hur pass mina öron funkar numera. Som bonus rensar de öronen också på allt möjligt skrot som inte skall vara där. Tror nästan att örontrumpeten följde med den här gången. Det kändes i alla fall så.

Det där väntandet innebär för all del möten med människor, vilket jag är lite fascinerad av. På en timme har människor av alla sorter och modeller hunnit med att sitta ned i väntrummet en stund. Den tysta och lite buttra mannen som hela tiden stirrar ner i tidningen och vägrar ha ögonkontakt med någon. Telefonknapperskan, som från första till sista minut låter tummen ihärdigt fara fram som en vilsen iller över telefonens skrivbord. Den glade, skämtsamme och pratglade som får tillvaron att kännas lite bättre en stund. Han går och köper sig en dyr äggmacka i stället för att vänta. Den ganska unga estetiska kvinnan som har handväskan full av skissblock och pennor att slå ihjäl väntan med.

-Har du alltid skissblocket med dig?

-Nej, men ofta. Idag förstod jag att jag skulle få vänta så då tog jag med mig pennorna.

Den åldriga damen som sitter i rullstol och vars medhjälpare försöker få henne att både äta lunch och ta sin medicin medan de väntar. Mannen som springer fram- och tillbaka i korridoren och som ihärdigt försöker få reda på hur lång tid det tar innan hans hustru är klar. En liten grabb i pappas sällskap spelar ivrigt spel på en medhavd I-Pad i stället för att leka med avdelningens sparsamt tilltagna arsenal av leksaker.

Alla väntar. En liten reflektion bara.

Fortsättningsvis skall jag använda skydd på både öron och ögon när jag arbetar. Senast jag akut fick uppsöka ögonmottagningen sade den kvinnliga läkaren till mig:

-Jag vill inte se dig här en gång till på grund av att du slarvat med att skydda dig. Det var ”nära ögat” den här gången.

-Jag lovar!

 

 

 

Publicerat av

Sören Olsson

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *