Jag försöker vårda minnen

Jag hade ärende till Östersund förra veckan. På väg hem kunde jag inte låta bli att svänga av i Lillsjöhögen, bara för att se och minnas ett och annat från min barndom. Vissa minnen vårdar jag extra omsorgsfullt.

Det här gamla huset, byggt någon gång mellan 1865 och 1870, byggdes av min farmors farfar, Per Jonsson, född 1844. Här i huset har jag mina rötter på min fars sida. Han är född här och här vistades jag en del som barn.

När jag var i tioårsåldern hade vi ärende till Östersund, morsan, farsan, min syster och jag. Farsan var inte så begeistrad i dessa shoppingresor till staden så han lämnade gärna av morsan, åkte tillbaka till Lillsjöhögen och hälsade på släkten. Så också denna gång. När vi kom till Engla och Jonas hade han varit ut på sjön och tagit upp nät, som han så ofta gjorde. Fångsten var god också just den här dagen och i köket i den gamla stugan hade Engla precis påbörjat tillagning av den nyfångade fisken. Engla var inte vilken matmor som helst. Hon gjorde festmåltider av allt hon företog sig att laga till.

-Nu stanne ni hen te ja ha gjort iordning maten, sade hon direkt vi kom in i stugan.

Potatisen sattes på vedspisen och så också en del av sikfångsten som hämtats ur sjön. Till det kokade hon en dillsås och sedan var det bara att hugga in. Det smakade ljuvligt! Jag var för all del van att äta god mat men just den här dagen, och just den här måltiden som vi blev bjudna på i det gamla köket, det var något alldeles extra.

Jag minns det som var det igår fast det är många år sedan.

Någon gång när jag har vägarna förbi skall jag ta mig tid och stanna till där igen och fråga om jag får återse det gamla köket där vi åt Englas goda mat.

 

 

Publicerat av

Sören Olsson

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *