Konstsim i unga år

Jag tittade på sportspegeln igår. Ett av inslagen handlade om konstsim, en sport som jag är måttligt road av, om man säger så men, man kan i alla fall låta sig fascineras av hur oerhört samspelta utövarna av sporten är. Att de dessutom undkommer drunkningsdöden är än mer fascinerande.

Jag har två döttrar, varav den yngre var så fantastiskt inspirerad av detta med konstsim när hon var liten, så det var med hjärtat i halsgropen man åkte till badplatser sommartid. Långt ifrån simkunnig försvann hon titt som tätt under vattenytan, sökande efter småfisk eller för att försöka sig på en piruett eller huvudstående på botten. Gång efter annan fick man vara beredd att dra upp ungen ur vattnet när bara den baddräktsförsedda röda rumpan hade varit synlig en längre stund.

Ständigt utrustad med cyklop, oavsett om det skulle badas i badkar, i pool, i sjö, tjärn eller hav,  skulle konstsim utföras och då skulle alla se på. Sommaren 2003 var hon 5 år och vi hade hyrt en stuga i Norrfällsviken under en vecka. Vi skulle bada i nordens största kallkälla och vi skulle ha trevligt. Vädrets makter var med oss och vi badade, eller rättare sagt, de andra badade och jag filmade med videokameran.

I vanlig ordning kastade sig den yngre ut i vågorna, utan tanke på vattentemperatur eller simkunnighet, och påbörjade sina övningar. Ibland vändes rumpan neråt efter bara ett kort ögonblick, ibland tog det betydligt längre tid. Detta hade uppmärksammats av min äldre dotter som hela tiden hade koll på läget.

När så junior vid ett tillfälle blev kvar under ytan, med huvudet nedåt, allt för länge, var storasyster plötsligt där och greppade den röda rumpan och drog upp henne för att helt enkelt rädda livet på sin syster. Upp kommer en vilt sparkande och fäktande 5-åring, med vattnet forsande över huvudet, skrikande;

-Vad gör du, släpp ner mig!

Konstsimsuppvisningen var ingalunda avslutad och med ett plums åkte hon samma väg tillbaka. Idag var jag helt enkelt tvungen att sparka igång min gamla video och kolla in filmen.

 

 

Publicerat av

Sören Olsson

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *