Ibland tolkar jag Murphys lag precis som jag vill

För ganska lång tid sedan bloggade jag om hur många feltolkar Edward A Murphy Jr:s berömda lag ”om alltings jävlighet”. Han sade nämligen så här:  ”Om det finns två eller fler sätt att göra något, och ett av dessa sätt leder till en katastrof, så kommer någon att göra det på det sättet”

Men om det nu inte handlar om att ”göra något” på ett felaktigt sätt utan saker och ting går fullständigt fel, vid fullkomligt fel tillfälle, lite nu och då, vilken lag skall man då skylla på? Det kanske inte finns någon sådan lag att ta till utan det handlar uteslutande om otur eller slarv. Nja, jag vet inte om jag tror riktigt på det. Det är alldeles för uppenbart att någon eller något vill grina en riktigt illa mitt i nian alldeles för ofta för att det skall vara enbart otur.

Visst, vi kan alltid se på resultatet av den uppkomna situationen och tänka att det hade faktiskt kunna sluta ännu värre, oftast!

Jag såg ett inlägg med en bild på ”fejjan” idag. Det var en bild på ett bildäck som var alldeles oerhört platt nertill. En flashback och så var tankemaskinen i full gång. Tankarna handlade om en semestertripp för ganska många år sedan. Jag har kört bil sedan jag var 18 år och har varit lyckligt förskonad från punkteringar nästan hela tiden. Men, den gången jag faktiskt fick punktering var nog det sämsta tänkbara tillfället.

Semesterveckan var slut, stugan var utstädad, bilen var packad till bristningsgränsen för hemresan, alla i familjen satt i bilen och klockan var runt 20.00 en lördagskväll. Då, och ingen annan gång, var ena bakdäcket på bilen tomt på luft! Var finns då reservhjulet? Jo, under all packning som man på något märkligt sätt har lyckats tränga in i bagaget.

Till saken hör att jag är inte den typen av människa som alltid klarar av att liksom hålla god min och med ett leende glatt utropa;

-Nej, men vilken otur, och sedan utan minsta rynka i pannan be familjen kliva ur så att vi kan byta däck.

15 minuter senare, när alla väskor och luftmadrasser och badbollar och tennisracketar och skor och…ja, ni vet, var urplockade och det där fantastiska reservhjulet, som närmast kan liknas vid en korvring från Scan, var framplockat så visade det sig innehålla inte mindre än 4hg luft, vid full packning i bagaget igen! -Bingo!

Närmaste bensinstation fanns ca 4 kilometer från stugbyn men, den var naturligtvis stängd den tiden på dygnet. In i den precis städade stugan och fram med en telefonkatalog för att om möjligt hitta en närliggande däckfirma och kan ni tänka er, det fanns en sådan, ca 2 mil från stugbyn! Klockan var nu runt 21.00 när jag fick tag på innehavaren. Han svarade i sin mobiltelefon och meddelade att han befann sig på semester. -Ännu mera bingo!

Med pulsen i ca 240 och hornen fullt utvecklade i pannan påbörjade vi en färd mot hemtrakterna, med 4hg luft i ena bakhjulet, i en hastighet om ca 40km/h, i fyra mil! Och tänk, korvringen höll ända fram till närmaste öppna bensinmack. Där fyllde jag det havererade däcket med skum och körde sedan ända hem på det. Slutet gott, allting gott, nästan!

Det är det där med hög puls och horn i pannan. Det har blivit bättre med åren, tveklöst. ”Stygghumöret” och ”olssontjurn” finns förvisso kvar och kan vara bra att ta till ibland men det är alltmer sällan det behövs. Jag lever också i trygg förvissning om att jag inte på något sätt är unik i det avseendet. Det finns goda vänner som också fått punktering i samband med semesterresor och som tyckt det varit lite pinsamt när barnen i familjen kommit tillbaka från skogen med de tidigare packade campingstolarna och de medhavda väskorna. Eller när grannen för andra gången på tio minuter kommer tillbaka med den trilskande gräsklipparen som plötsligt slagit ner på hans gräsmatta.

Vi finns och vi hörs ibland men är i grunden väldigt snälla.

Med vänliga hälsningar

”Bloggar´n”

 

Publicerat av

Sören Olsson

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *