Mina gula handskar

Jag fick facktidningen härom dagen. Den brukar sällan vara särskilt intressant att läsa, undantaget när det förhandlas om löner då naturligtvis. Senaste utgåvans ledare var dock mera intressant. Den handlade om boxning, eller snarare krönikörens intresse för boxning. Jag läste den och tankarna seglade iväg bakåt i tiden.

Jag var nog inte äldre än fem eller sex år när min sedan nu mer än 20 år bortgågne farfar knallade iväg upp på övervåningen och gick bärsärkagång i en garderob efter ett par gamla boxningshandskar. Det tog inte lång stund innan han kom tillbaka ner och sade till mig att ta på dem.

Handskarna var tillverkade av grön canvas och de hade patina minst sagt. Farfar hade sparat dem för eventuellt framtida behov och just den dagen tyckte han tydligen att det var dags. Handskarna var alldeles för stora och snörena för långa för mina små handleder.

Han snörde på mig dem och sedan var det bara att börja boxas. Hur jag sedan än försökte nita honom gick jag bet. Han parerade slagen och jag blev allt argare över alla slag som tog på hans vassa armbågar. När matchen var över började han berätta om sitt intresse för ”The Noble Art Of Defense” i yngre dar. Han berättade om boxningsmatcher han gått mot kompisar, i trädgårdar, i kök, i vardagsrum och i en och annan gymnastiksal och han berättade om gamla boxningslegender som var aktiva när han var ung. Farfar gick däremot aldrig någon organiserad match i något som helst sammanhang.

När jag läste krönikan i facktidningen började jag fundera över hur hans intresse för boxning slagit rot i honom på den tiden han var ung. Farfar var född 1909 och han var ung och tonåring under 1920- och 1930-tal. Vi kan vara synnerligen överens om att det saknades informationsflöde, av det slag vi matas med dagligen, när han var ung. Första radioapparaten införskaffade han under senare delen av 1930-talet och TV fanns inte över huvud taget förrän många år senare. Återstår dagstidningar.

När boxare som Ezzard Charles, Sonny Liston, James Braddock, Joe Louis, Jake LaMotta, Archie Moore m.fl. gick sina titelmatcher i USA kom resultaten sannolikt flera dagar senare i tidningarna här i Sverige.

Hur som helst så fick jag veta att det var farsans gamla handskar jag fick prova den där dagen. Att han varit lika boxningsintresserad som farfar det har jag förstått. Under min barndom hände det att titelmatcher världen över sändes i TV via satellit som det hette. Matcherna gick nattetid i Sverige och jag kommer ihåg att vi brukade sitta uppe och kolla hur det skulle gå för Floyd Patterson, Cassius Clay (Muhammad Ali) Joe Frazier och deras samtida utövare.

Farsan var faktiskt ansluten till en dåtida boxningsklubb när han var ung och tränade en del för en boxningtränare från Sundsvall. Han gick en match också som han dessutom vann men det blev bara en.

Jag vet inte om både han och farfar hyste förhoppning om att se en framtida boxare i familjen när jultomten kom med ett paket, innehållande både handskar och tillhörande rock. Handskarna var gula och rocken var blå.

Jag boxade på båda fast och löst en tid men något större intresse för The Noble Art Of Defense infann sig aldrig. Jag provade handskarna på syrran en gång när hon stod för nära och de funkade!

Jag tyckte motorsport var mycket roligare och ägnade mig i stället åt att samla på leksaksbilar.

Jag boxades i ilska, utan handskar en gång, mot en kompis från ett av grannhusen och när han träffade min näsa med full kraft blev jag nog en aning avskräckt…tror jag. Morsan fick stoppa min näsa full med bomull den gången för att få blodflödet att ge sig.

Jag brukar kolla matcher på TV än idag och det är inte utan viss behållning men, nog måste det finnas bättre sporter att ägna sig åt än att banka vettet ur en motståndare, om än det sker organiserat.

Tyvärr försvann mina gula handskar med tiden. Det hade varit kul att ha dem kvar.

 

Publicerat av

Sören Olsson

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *