Strejk i Ådalen och längs ”Häla”

I dagarna var det 83 år sedan arbetskonflikten i Ådalen slutade i tragedi då militären öppnade eld mot strejkande arbetare och fem personer miste livet. En händelse som satte djupa spår i den svenska historien och som med stor sannolikhet bidragit till att varken militär eller vapen därefter använts i liknande sammanhang. 

Vad många inte vet är att det samtidigt med Ådalsstrejken pågick en strejk av mera lokal karaktär här i Ragunda, en strejk helt förutan vapenskrammel.

De strejkande var flottningsarbetare och platsen för strejken var längs Halån. Tvisten handlade om Skogs- och flottningsförbundets krav, att anställda inom flottningen skulle vara skrivna i Ragunda på grund av hög arbetslöshet i kommunen. Då ingen enighet gick att uppnå förklarade lokala fackavdelningar Halån i blockad. Flottningsföreningen tog hjälp av ortens ordningsman, landsfiskal John Svedberg, som förutom att försöka bringa ordning och reda bland de strejkande, utsåg sig själv till åklagare i den påföljande rättegången.

På det uppdraget drog han in i runda svängar 3000 kronor, vilket motsvarade halva totala bötesbeloppet som var och en som blev dömd fick betala.

Precis som i Ådalen sattes s.k. svartfötter in för att flottningen skulle kunna fortgå, vilket flottarna på intet sätt tolererade. De gjorde gemensam sak mot svartfötterna och försökte förmå dem att avbryta arbetet och gå hem ”i solidarisk anda”.

Högljudda diskussioner  och oroligheter följde då uppmaningen på intet sätt hörsammades. Då inträffade en märklig händelse. Indals älvs flottningsförening gick till länsstyrelsen och begärde att Halån skulle fridlysas. Vattnet, stränderna, dammarna, rastbaracker och kojor ingick i fridlysningen och ”säkerhetsavståndet” sattes till 50 meter.

Orsaken till fridlysningen var helt enkelt att man befarade ”oordning” runt flottningen. Olovlig överträdelse innebar ett vitesbelopp om 200 kronor. Det lika märkliga skedde då länsstyrelsen utan vidare diskussioner godkände ansökan om fridlysningen.

Två polismän beordrades ut från Östersund för att sätta upp anslag om fridlysningen, både längs ån och på byggnader. Det var dock inte så lätt för de strejkande att få reda på beslutet då de inte fick beträda marken där anslagen sattes upp! Till saken hör att även strejkande markägare stängdes ute från sin egen mark!

I omgångar revs anslagen bort nattetid och strejkande tog sig in till de ”arbetsvilliga” för att övertala dem att lägga ned arbetet. Man hade planerat att välta omkull barackerna som de bodde i bara uppslutningen blev tillräckligt stor men något sådant förekom aldrig. Dock lyckades man i några fall få de arbetsvilliga att ge med sig och lämna barackerna, vilket fick till följd att polisiär förstärkning skickades ut från Östersund.

Hela operationen drog ut så pass mycket i tid att ”svartfötterna” i princip hann slutföra flottningsföreningens och sitt uppdrag.  När 1932 års flottning i Halån inleddes var dock ordningen återställd.

Av 1931 års flottning återstod en rad rättegångar mot personer som överträtt bestämmelserna om fridlysning. De flesta överträdelserna som prövades i domstol utmynnade i de 200 kronorna i vite men det förekom också en och annan som tilldömdes dubbla viten, vilket säkerligen grävde djupa gropar i redan magra kassor.

 

Publicerat av

Sören Olsson

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *