Coolt…eller obekvämt och kallt?

Nyss hemkommen från en trivsam midsommaraftonsmiddag (21 bokstäver) med släkt och vänner gick tankemaskinen igång en stund.

Jag gjorde ett kort stopp vid ortens samlingspunkt under eftermiddagen för att inhandla några bortglömda tillbehör till middagen och kunde konstatera att det lite märkliga modet med ”brallorna till hälften tappade” lever kvar i högönsklig välmåga hos vissa.

Medan jag stod där i kassakön drog jag mig till minnes en anblick, liknande den jag såg idag, som både jag och min chef blev åsyna vittne till för ett antal år sedan. Vi var på kurs i närheten av Borås och en av kursdeltagarna, som för övrigt var i samma ålder som vi två, hade brallor som på något underligt sätt hängde kvar på ändalykten, alla upptänkliga tyngdlagar till trots.

Det handlar alltså om att brallornas linning sitter någonstans mellan rumpan och knävecken…..det ska tydligen vara så….de ska visa att de har kallingar av något speciellt märke…..jag är glad att de har kallingar….annars hade jag nog haft problem med att behålla maten.

Att jag själv skulle ha byxorna lika långt nerdragna som de har är för mig lika främmande som att borsta tänderna med en lagom stabil jordfräs. Jag har också lagt märke till att dessa modeanhängares gångstil får mig att tänka på slowmotion. Det kanske är så att rörelserna förhindras av att de samtidigt måste visa upp sin speciella hemmasnickrade min? Jag vet inte riktigt.

Hur som…..de är coola, eller?

Jag kommer ihåg min egen ungdom. Det fanns en tid som hette 70-talet och det var för väldigt länge sedan. Vi hade TV, i och för sig bara två kanaler men det var färg!

Alla gillade ABBA men det var bara mesarna som vågade erkänna det. Jag ville inte vara en mes så jag gillade ABBA i smyg. Jag hade upptäckt ett nytt fenomen. Det kallades hårdrock. Fan vad fräckt!

Jag grävde ner min ungdomsångest i Iron Maiden, Judas Priest, Uriah Heep, AC/DC och liknande grupper och det var både coolt och fräckt.

Alla skulle ha en knuttejacka, en speciell skinnjacka som hade så många blixtlås så att det krävdes en mindre matematisk ekvation för att få reda på hur många det var. Under knuttejackan skulle man ha en Helly Hansentröja och ett absolut måste var att stjärtlappen var nerfälld…..ett exakt likadant signalement som dagens coola ungdomars kallingar. Tro inget annat!

På fötterna, på vintern, fanns ett par skoterkängor som också hade massor med blixtlås och remmar. Nu råkade jag växa upp på ett ställe där det var vinter uppemot 10 månader om året – det skulle ju hinna med att vara höst någon månad också! De där kängorna var godkända även på julottan. De skulle vara öppna och helst skulle den skyddande yttersidan vara nerrullad så mycket så man kunde se innerskon i filt. Hur coolt som helst. Den släpande gången man tog sig fram medelst innebar att de normalt stabila skoterkängorna slets ut ganska fort men det gjorde inget. Ju mer slitna desto bättre.

Jag undrar hur dagens ungdomar kommer att se tillbaka på sina nerhasade jeans när de kommit upp i den gyllene medelåldern? Förhoppningsvis finns jag kvar då så jag kan påminna dem.

Måste komma ihåg att ta en bild på det ”nedhasade” modet någon gång.

Publicerat av

Sören Olsson

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *