Ett motiv och 1/160 dels sekund

                            Det var allt som behövdes den här morgonen. 

Jag kände igen situationen så väl. Jag hade gått den där vägen till bagarstugan så många gånger tidigare och bilden var så bekant. En kall höstmorgon, dimma och rå höstluft.

Jag drar på farfars gamla mjölkkärra och på den står stöpan som jag hjälpte min farmor med igår kväll. Hon går bredvid mig. Vi har varit uppe tidigt idag. Jag vaknade av att hon stökade i köket och det var fortfarande mörkt ute.

___________________________________

Jag kastar av mig täcket och kliver upp ur sängvärmen. Det är ganska kallt i rummet och jag klär snabbt på mig och tassar ner i köket. Där är det varmare och det sprakar så där mysigt i vedspisen. Farmor är i färd med att koka kaffe och göra frukost.

-Men, är du uppe redan? Du skulle ju ligga kvar medans jag går och tänder upp.

Men jag vill inte ligga kvar. Jag vill följa med till stugan och tända upp i bakugnen. Det är så spännande att gå iväg i mörkret. Leta reda på nyckeln till dörren och gå in och tända ljusen i den gamla ljusstaken som stått där i så många år. Det är nästan kallare inne i stugan än utanför. Farmor ordnar med veden i ugnen och snart brinner en liten låga och röken stiger längs muren, upp genom skorstenen.

Farmor tar fram en rulle makulatur som hon klipper rader av papper från och som hon sedan lägger ut på hyllorna där brödet skall ligga och kallna senare idag. När det tagit sig riktigt i ugnen går vi tillbaka hem och äter frukost. Varm choklad och smörgåsar.

Efter en stund går hon tillbaka och lägger mera ved på elden. Jag stannar kvar äter klart.

Det har ljusnat när vi går tillbaka till stugan igen. Innan har vi lastat stöpan och mera ved på mjölkkärran. Det är dimmigt ute och solen försöker så smått att värma marken som färgats vit av frost. När vi går längs byvägen trampar jag i de frusna vattenpölarna och det kraschar så gott.

När vi kommer fram till bagarstugan är farmors syster Beda redan där. Hon har lagt mera ved på elden och håller precis på att vända skivan till bakbordet. På en liten pall, vid bordets ena ände, står det gamla tråget som de alltid använder till att sopa ned överflödigt mjöl i. Det måste ha stått där sedan stugan byggdes.

Det är varmare inne nu och snart är delar av degen uppe på bordet och båda arbetar de med det som skall bli ämnen som skall kavlas ut till tunna kakor som skall gräddas. Det ser ut så enkelt och det låter så lustigt när naggen rullas, fram- och tillbaka över kakorna och det går så snabbt att vända upp dem på ”fjäla” där de skall sopas av innan de skjutsas in i ugnen. Det är Beda som kavlar och flyttar kakan till andra sidan bordet där farmor sopar bort mjöl och sedan gräddar.

Det doftar så gott om det gräddade brödet och jag får sopa av det sista innan kakorna läggs upp för att kallna. På en hylla bredvid står de obligatoriska askarna med smör och messmör och det går inte lång stund innan jag frestas att dela en kaka och smöra medan den ännu är varm. Tillsammans med varm choklad smakar de ljuvligt.

Det här blir gott att ha fram mot jul.

Publicerat av

2 reaktioner till “Ett motiv och 1/160 dels sekund”

  1. Vacker bild och en underbar berättelse. Du skulle säkert kunna fylla Ravund med egen penna. Tack Sören

    1. Tack Östen!
      Nja, jag är glad att vi är flera i kommittén som jobbar med att få ihop material till årsboken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *