Folköl och dunka dunka

Att se och höra Svenne Rubins live på scen, en mörk och regnig oktoberkväll, är som att låta sig injiceras med en dos oerhört snabbverkande vitaminer. Ganska frusen och trött, efter en veckas knog, drog jag på mig jackan och åkte några mil till spelplatsen Älggårdsberget Konferens i Bispgården. Lite motvilligt nästan. 

Jag hade lika gärna kunnat stanna kvar hemma och tittat på Skavlan på TV eller suttit kvar vid datorn och ”tomstirrat” på mängder av inlägg på Facebook men jag tog mig alltså i kragen och drog österut.

Som jag anade innan är lokalen näst intill fylld till sista plats när Svenne och hans kompisar i bandet äntrar scenen, Svenne i den karaktäristiska kepsen och den färgglada Hawaiiskjortan. Redan från början plockar han med allehanda rekvisita, letar borttappade bilnycklar, pratar med publiken och redan där kan man känna en lättsam och glad atmosfär, som att bli inbjuden till en trevlig fest nästan.

Bandet har en drygt 30-årig historia i bagaget och de har hunnit med att ge ut ett tiotal album, plus ett antal singlar och andra utgivningar. Om man skall beskriva musiken så liknar den mest en blandning av allehanda slag, allt ifrån pop, rock, country och lite folkmusik. Musik som man blir glad av helt enkelt. Det slår mig medan jag sitter och trivs och lyssnar att i Dalarna finns minst två band med samma karaktär. Peter Carlsson och Blå Grodorna samt Svenne Rubins. Båda står de för underhållning och gemyt. Humor och musik i en alldeles lagom blandning.

Det finns några låtar som sticker ut lite extra genom åren. Redan efter en timmes spelande efterlyser en man i publiken en av låtarna, den som handlar om en gammal Amazon.

-Den får vi ta på slutet, svarar Rubin. Annars går folk hem när de hört den!

 

Jag tror inte att så skulle ske. Allt de bjuder på är helt enkelt för bra.

När 1,5 timmes underhållning är över, och bandet har kört sitt extranummer, en låt från senaste plattan, som handlar om hur det går när man tankar bilen med fel slang på pumpen, har vi fått oss serverade en mängd av Svenne Rubins repertoar.

Man fryser inte längre och känslan av trötthet är som bortblåst.

Det var helt enkelt kanonbra. Då gör det inte så mycket att det regnar lika ihärdigt när man åker hem.

Nu ser jag fram emot kvällen begivenheter på Storsjöteatern i Östersund. Där serveras blues på både längden och tvären.

-Härligt!

Publicerat av

Sören Olsson

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *