Slumpen, eller vad?

Samlade runt festbordet på fredagskvällen kom jag att fundera över situationen just då.

Om det inte hade varit för att Olaus Staffansson, bonde på Spakstorps gård i Madesjö socken i Småland, hade avlidit i relativt unga år, och hade det inte varit för att hustrun inte hade möjlighet att behålla gården, och inte hade pengar till att mätta sina barns magar, hade sonen John Konrad aldrig blivit satt på luffen när han var 14 år.

Och hade det inte varit för att han lyckades ta sig till Stockholm till en äldre bror, som hjälpte honom till ett tungsamt arbete i byggbranchen, som slet på hans unga kropp och hans humör i ganska många år, hade han sannolikt aldrig blivit osams med brodern och lämnat staden, med kosan ställd mot avverkningar i Norrbottens inland.

Och hade det inte varit för att jobbet i skogen var över efter en vinter, och han valde att resa söderut igen, mot Östersund där murare behövdes på olika byggen i staden, hade han förmodligen aldrig blivit varse att en kyrka skulle byggas i Stugun.

Och hade han nu inte valt att ta det där jobbet som murare i Stugun, vilket innebar att han träffade en kvinna där efter kort tid, med vilken han fick två barn, hade han sannolikt aldrig valt att flytta till Ragunda med sin familj när kyrkobygget var klart.

Och hade det inte varit för att hustrun Klara avlidit i hjärnhinneinflammation redan efter två år, hade han nog inte träffat Selma Johansson från Edsele, som jobbade som hembiträde i gårdar i Ragunda vid tiden, strax efter sekelskiftet 1800-1900.

Om det nu inte hade uppstått tycke dem emellan, och det som kan ske, när tycke uppstår, man och kvinna emellan, faktiskt skedde, hade med största sannolikhet inga barn blivit födda, med Selma och Konrad som föräldrar.

Och hade inte paret Olsson, som gifte sig runt 1909, fått en son samma år, som blev döpt till Knut, hade ingen Knut Olsson gått ut i livet, med yrket murare, precis som sin far. Och hade han inte gjort det hade han aldrig träffat Anna Persson från Näverede och Lillsjöhögen.

Och hade inte dessa tu fattat tycke för varandra, och bestämt sig för att ingå äktenskap och att skaffa barn, hade de aldrig byggt upp ett småbruk tillsammans och sonen Curt hade med allra största sannolikhet aldrig kommit till världen 1934. En son som växte upp i den lilla byn Rävanäset och som precis som sin farfar och far valde att bli murare i unga år, med takputsning som specialitet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Om nu sonen hade valt en annan karriär, eller hade valt att flytta från Ragunda, och om han inte hade träffat Inga-Britt från Rasan, och om dessa tu aldrig hade tyckt att de skulle slå sina påsar ihop och gifta sig och skaffa barn, hade aldrig, och det kan jag lova, vi syskon kommit till världen och då hade vi aldrig suttit hemma hos mig under fredagskvällen och firat Curts 80-årsdag och vi hade aldrig åkt till Grannäset på lördagen och ätit en god 80-årsmiddag.

Och hade inte alla dessa slumpens små händelser inträffat hade jag aldrig suttit här på söndagskvällen och skrivit det här inlägget.

Jag vill avslutningsvis passa på att uttrycka hur glad jag är, och jag vet att jag talar (skriver) för mina syskon och våra barn också, att vi får ha dig som vår pappa och farfar/morfar under våra liv. En far och farfar/morfar som ställer upp i vått och torrt, som aldrig säger nej till att hjälpa oss syskon med både det ena och det andra när vi behöver det.

Tack för att du finns för oss och vi önskar dig många fina år i framtiden.

 

 

 

 

Publicerat av

Sören Olsson

En kommentar till “Slumpen, eller vad?”

  1. När man tänker efter så hänger det mesta man upplever i livet på slumpen – åtminstone när det gäller möten med människor. Att möta rätt person vid rätt tidpunkt, som kan bli helt avgörande för livet, är inget man planerar.
    Apropå din farfar Knut har jag ett speciellt minne av honom. Det måste ha varit vid avslutningen av första klass i småskolan. Han och min pappa stod och pratade utanför skolhuset innan det blev ”insläpp”. Jag visste då inte vem det var, men frågade sen pappa och fick besked. Han var där med Curt förstås. Det var inget speciellt med det och man undrar varför jag kommer ihåg just det.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *