Historiens vingslag susade genom stationen

Jag blev i all hast inviterad till en historisk tilldragelse i stationssamhället Ragunda under söndagen. Jag tog med mig kameran och åkte dit.

Många av er kan säkert historien om hur järnvägsstationer lades ner i glesbygd, från 1950-talet och framåt. SJ:s besparingsiver slog skoningslöst till mot många av dem då de dessutom revs utan tanke på att de i framtiden kunde få finnas kvar som kulturhistoriskt värdefulla objekt.

Året var 1981 då ragundas siste stationsmästare låste dörren för gott till väntsal och bagagemottagning och snart fanns också ett rivningsbeslut för fastigheten. Vad SJ och fastighetsbolaget Jernhusen inte räknade med var att det fanns en driftig och historiskt intresserad man i samhället som ville annat än rivning. Nu gick det några år, ja, faktiskt ända fram till 2006, innan Pär Holmberg fick köpa den gamla stationen och omsätta tanken på att åstadkomma ett järnvägsmuseum till verklighet.

Idag finns här inrett ett detaljrikt museum, med allehanda utrustning och prylar, med anknytning till en epok i samhällets historia. Lite nu och då utökas samlingen, som naturligtvis skulle ha kunnat vara betydligt mera innehållsrik, om inte mycket av det som en gång fanns i stationshuset försvunnit under de år som huset stod tomt och övergivet.

Nu hör det till saken att Pär Holmberg är inte den som ger sig i första taget när han kommit på en idé om ett och annat. När det kommer till museét och samlingarna söker han tills han hittar sådant som saknas.

Nu var det så här. Den 30 november 1884 invigdes Ragunda Järnvägsstation. Den hade med all sannolikhet kunnat invigas tidigare, om inte själva tanken med tågavgångar hade satts ur spel, då stationsuret ännu inte hade levererats från Linderoths urfabrik i Stockholm. Tidtabellerna var klara men uret saknades och därmed inga avgångar från nyuppförda Ragunda Järnvägsstation. Den 30 november 1884, klockan 13.00, var uret uppmonterat, urtavlorna på plats, och pendeln kunde sättas i gungning. Stationen var invigd.

Linderoths urfabrik i Stockholm.

På dagen 130 år senare, klockan 13.00, sattes en nysvarvad pendel i gungning, på ett nyrenoverat urverk från just Linderoths, inköpt från Resele i Västernorrland. Urtavlan till detsamma har suttit på stationen som fanns i Håsjö och den är försiktigt rengjord och monterad på verket. Urmakare har varit stationsinnehavaren själv.

Pär Holmberg har alltså sökt med ljus och lykta under ett antal år efter både urverk och tavla. I det gamla utedasset hittade han axeln som satt monterad i en vinkelväxel och som drev urtavlan som satt inomhus. Den får vänta på montering ännu en tid för än så länge finns bara en urtavla att tillgå.

Assisterad av ordförande i föreningen Ragundabygdens vänner, P-G Strömmer, återinvigdes stationsuret, utan högtidstal och utan anhopning av celebra gäster, skumpa och ståhej. Dock var vi en liten skara människor som fick vara med om det historiska ögonblicket. När så klockan tickat några minuter, minglade och firade vi med varm och god glögg samt pepparkakor.

Nästa sommar kan ni beskåda klockan när museét håller öppet under någon vecka.

Håll med om att han gör en kulturgärning, den gode Pär Holmberg i Ragunda.

Publicerat av

Sören Olsson

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *