Ur spår!

Har ni också suttit och tittat på ”På Spåret” en stund nu, med en slags fullvuxen, skäggig Emil i Lönneberga- kopia i domarsätet? Iförd färgsprakande slips och intellektuell framtoning får han oss vanliga dödliga att framstå som urkorkade noviser när det kommer till geografi och dess kringfrågor.

Och så ”Hassan”, språkvetaren och ordbajsaren bredvid, ni vet han som brukade sitta i radio och busringa till människor i tid och otid för ganska många år sedan. Ikväll hade de stängt in ett skrikande radarpar, Filip och Fredrik, i den ena cellen och två för mig helt okända personer i den andra. Jag klarar inte Filip Hammars decibelnivå när han låter orden rusa ur munnen med sådan fart att man bara hinner uppfatta hälften.

Vart är vi på väg? Jo, mot en fullständiga förnedring och härdsmälta, som orsakas av att få höra frågor som man inte ens visste fanns, och än värre oftast besvaras av de intagna med inte sällan smaklöst spelad nonchalans.

-Vad hette den fram tills nu okände rumänske författare som i januari 1967 skrev ett aldrig publicerat verk i syfte att övertyga folket om dess onödighet? Och vad hette förlaget som verket aldrig gavs ut på? Och vad heter Rumänien på latin?

Ett poäng för varje rätt svar. Jag försöker komma ihåg vad de frågade men hjärnan går varm på grund av otillräckligt ramminne.

I en paus träder Allan Edvall-tolkaren Stefan Sundström in på scenen och sjunger med böjd rygg och yviga gester. När musiken tystnat och programledaren sin vana trogen uttryckt sin förtjusning genom att utbrista ”bravo”, rycks jag ur den välbehövliga tankevilan för att överraskas av att musiken inte var underhållning utan ledtråd till fler frågor som helt dolts i någon tidigare formulering. Den totala resignationen är ett faktum.

Väl medveten om att man inte förväntas kunna svara på alla frågor, eller insikten om att resorna fortsätter i stadigt tempo, trots att mitt behov av betänketid skulle gynnas av signalfel, som tågresor i vårt eget rike normalt bjuder på, är inte tillräckligt för att undanröja en känsla av en total okunnighet som uppenbarar sig, när de i cellerna sittande uppslagsverken, slutligen svarat färdigt och tilldelas grönsaksbuketter av den hörlursbeprydda studiopersonalen.

Programtiteln ”På Spåret” är raka motsatsen till det uppenbara, att man inte alls är på spåret utan totalt ur spår. Nu tittar vi på Skavlan i stället. Han ställer i alla fall inga nyuppfunna frågor till oss i TV-publiken.

Publicerat av

Sören Olsson

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *