Jag känner vördnad inför historien

Under en resa, till- och från ett jobb i Bräcke förra veckan, stannade jag till i den lilla byn Grötingen och tog en bild. Den här gården är ett stycke lokal historia och jag önskar att det hade funnits mera kvar som kunnat berätta om människorna, och fastigheterna, och företaget som fanns här en gång i tiden. Jag kan inte historien fullt ut. Säkert finns det några kvar som kan berätta ännu och kanske kan det här inlägget få dem att träda fram och delge mera.

Jag vet inte varför jag känner som jag gör, varje gång jag passerar här, men jag tror att det har att göra med vördnad och respekt för människor, luffare och vägmän, som haft sina liv här och som arbetade i företaget Carbo och som levde i spartanskt inredda kaserner. Jag tror inte att de alltid hade det så lätt.

Det har nog också att göra med att jag fick ta del av en liten, liten bit av företagshistorien i Grötingen, när jag under början av 1980-talet fick stifta bekantskap med en av de sista cheferna på Carbo, den sista disponenten i disponentvillan; P-A Nordlander. Han var då gammal och hade inte långt tid kvar att leva men han bodde här i villan, tillsammans med sin hustru Svea, född Jonsson.

Det var här, vid sjön Grötingen, som grosshandlaren Johan Emanuel Åslin, från Stockholm, på 1890-talet förstod att järnvägen, flottleden, utbyggbar vattenkraft och skogsråvara skapade goda förutsättningar för uppbyggnaden av en kolugnsanläggning. Det var stor efterfrågan på träkol till järn- och ståltillverkningen i landet och biprodukterna trätjära, terpentin och träsprit var viktiga för impregnering och som lösningsmedel.

Grosshandlare Åslin konstruerade en typ av retortugnar för ugnskolning; Carbougnen. Retortugnar var stående cylindrar i järnplåt och carbougnen var den största modellen, rymmande 400 m3.  Under 1890-talet började kolning i ugn i Grötingen och år 1897 mantalsskrevs de första personerna i den lilla byn.  1898 inregistrerades bolaget AB Carbo hos Kungliga Patent och registreringsverket. Verksamheten i Grötingen innefattade en kolugnsanläggning, tre kondensatorhus, ett reningsverk, ett sågverk, ett hyvleri och en kraftstation. Under de 40 år som anläggningen var i drift gick företaget i konkurs flera gånger.

År 1900 arbetade drygt 40 personer på AB Carbos fabriker i Grötingen. År 1910 arbetade som mest 118 personer i Grötingen och i byn levde 263 personer. Under somrarna var invånarantalet större då många säsongsarbetare från olika delar av Sverige kom till Grötingen i hopp om arbete.

I Sverige fanns på 1910-talet ett trettiotal större kolugnsanläggningar och på 1930-talet var kolugnsanläggningen i Grötingen en av de största i landet. I AB Carbos fabriker i Grötingen kolades framförallt barrved varvid det i huvudsak framställdes träkol, trätjära, terpentin, träsprit och tjäroljor.

AB Carbo byggde upp flera anläggningar på området mellan strandlinjen och järnvägen. Där fanns även sågverk och hyvleri. Kolugnsanläggningarna, vilka utgjordes av sex stycken inmurade retorter i järnplåt, placerades närmare järnvägen. Avståndet till sjö och järnväg var inte mer än 100 m. Därtill byggdes arbetarbostäder intill kolugnsanläggningen samt en kraftstation i nedre Bodsjöströmmen.

Verksamheten var igång under en 40-års period, från 1898 till 1937. De flesta byggnader revs efter nedläggningen år 1937. Disponentvillan och den vidstående byggnaden, där AB Carbo hade såväl kontor som affär, är vad som återstår av den här företagsepoken.

Dokumentation och bilder hittade jag på olika websidor för många år sedan. Jag sparade materialet helt för min egen del och idag har jag försökt hitta motsvarande, för att kunna uppge källor, men har dessvärre misslyckats med det. Jag hoppas att berörda har överseende med det och att de som eventuellt har mera info om företagsepoken AB Carbo hör av sig och kanske också delger den så inlägget går att komplettera.

/Sören 

 

 

Publicerat av

Sören Olsson

2 reaktioner till “Jag känner vördnad inför historien”

  1. Väldig fin berättelse och fina bilder, jag hoppas du inte har nåt emot att jag kopierade hela sidan som .pdf till min egen bibliotek ”grötingen”, där jag har min sommarstuga vid Johan Emanuel Åslin utbyggbara vattenkraft (kraftverksströmmen) !
    Keep up your good work!
    Hälsningar Hans-Peter Kirsten

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *