The Same Procedure

Det är lika varenda förbannade morgon…

Ni vet de där bevingade orden som Ronny Eriksson uttryckte en gång i tiden;

”Jag vaknade i morse och så var den dagen förstörd”

Om det inte vore för att sovrummet är knökfullt av mörker i arla morgonstund, och att ögonen inte funkar så bra i sömndrucket tillstånd,  är jag alldeles övertygad om att det finns ”finstilt” att läsa någonstans på displayen på mobilen, när morgonlarmet går runt 04.55;

-Tro inte att du skall få sova längre utan häv dig ur bingen!

När man väl har lyckats hitta markeringen för avstängning av larmet uppstår en närmast hånfull tystnad. Den jävlas med mig, helt enkelt!

I halvvaket tillstånd, sittande på sängkanten med ömmande rygg och leder, kollar jag tiden för att helt säkerställa mig om att tiden stämmer – och det gör den nästan alltid. Det har alltså inte hänt något särskilt under natten. Ingen ny tidszon och jag har inte försovit mig. Det är dags att ta itu med de sedvanliga morgonrutinerna. Det är bara en sak – varje vardagsmorgon känns det som om tiden har ett ointagligt försprång.

De där morgongöromålen blir lika ostrukturerade också, jämt, och därför hinner man liksom aldrig ikapp. Man har några märkliga mellantider man skall försöka slå varenda morgon också. En ständigt pågående kamp mot den där enerverande klockan. Frukost fram – glömt köpa müsli – äta fast man inte är hungrig – borsta tänderna – fixa mat till hunden – var fan lade jag kläderna igår – plånboken, var är den? – kolla panna och pellets – hundpromenad – (ju kallare och snöigare desto mera beslutsvånda från hunden) – skall det vara så svårt att bestämma var 1 och 2 skall göras? –  ut ur garaget och iväg – efter 300 meters färd mot jobb – mobiltelefonen ligger kvar hemma – vända om – hämta mobilen och så ett nytt försök.

Och tänk, det brukar ordna sig. Jag är på jobbet nästan på minuten samma tid – varje dag.

Men det finns undantag – speciellt när jag tippat ut filmjölken över tangentbordet på datorn. Jag brukar kolla lite nyheter och annat medan jag äter frukost nämligen. Då går det åt pipan med både mellan- och sluttider på morgonracet. Det är då man kommer till jobbet med felknäppt skjorta och det är den morgonen som det kommer en bil i den där korsningen där det aldrig brukar komma någon när jag är på väg till jobbet och där jagaldrigbrukarbrymigomattstannaochkolla! Liksom.

Då är då och nu är nu. Det är de där hemska morgnarna som klockan vinner en jordskredsseger över mig och det är då – just då – som matlådan ligger kvar hemma i kylskåpet.

 

Publicerat av

Sören Olsson

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *