Digital väntetid

När man befinner sig i en trång, stinkande, varm och fuktig kulvert på arbete har man tid över för lite funderingar. Dagens fundering handlade om ett ärende jag hade till banken, med en burk kontanter, i mitten av december.

Vi spelar V 75 ibland på jobbet och vid inlämning av spelkupongerna brukar det bli ett och annat mynt över. De är inte så roliga att hantera vid betalning så de hamnar i en burk på en hylla men när burken är full måste vi göra något av mynten. Alltså gick jag till banken med burken. Numera förhåller det sig så att de flesta banker tycker att pengar, i form av mynt, är en styggelse som de inte vill hantera.

Det blev till att lägga mynten i en påse som skulle skickas till någon slags kontanthantering för inväxling och senare överföring till ett konto. För pengarna kan man ju inte längre få ut på banken alltså. Mynten ner i en påse som skickades till något som heter Loomis och jag fick alltså inte veta hur mycket pengar det handlade om. Sedan dröjde det till den 30 december innan pengarna fördes över till kontot jag angivit. En halv månad!

Nu handlar det om fysisk hantering av pengar, precis som på den tiden jag stoppade mina femöringar, tioöringar och ibland några femtioöringar och enkronor i min första sparbössa som var en silverfärgad Amazon. Ett säkerhetsföretag skall frakta pengarna till okänd ort i riket och där skall de räknas och föras över digitalt till ett konto. Här är alltså människor inblandade och jag kan ha viss förståelse för att det tar lite tid – men inte så lång tid.

Det här sker i skuggan av föråldrade checkhäften och postgiroavier. Men när man funderar vidare på detta med transaktioner i bank så föll tankarna mot frågan vad ordet ”bankdagar” står för – och nu är vi plötsligt inne i den digitala bankvärlden, där pixlar blir till siffror. En slags teoretisk resa för stålarna mellan konton.

Alltså – förr i tiden kunde man gå till banken med en påse mynt och växla in dem och i samma sekund man skrivit på avin fanns pengarna på kontot. Det var i princip samma när man gick till bank eller post och betalade fakturor. Hade man bara satt bomärket på inbetalningen så var allt frid och fröjd. Men nu – i vår digitala, datoriserade värld, måste man vara ute i god tid med bankdosa och fakturor för nu krävs det ett visst antal ”bankdagar” för att få pengarna från ett konto till ett annat. Det här är definitivt ingen fysisk hantering av pengar. Det handlar om pengar som egentligen inte finns, pengar som består av ettor och nollor utan reellt värde. Pixlar i formation om man vill.

”Bankdagar” är något som bankerna hittat på vad jag kan förstå. Normalt pratar vi dagar vid olika tidsangivelse. Dagar som består av timmar, minuter och sekunder. När vi skall betala våra räkningar över webben, eller när vi betalar med våra betalkort i butiker – då jävlar går det snabbt att få ut pengarna från våra konton. Innan vi mottagit kvittot i butiken är pengarna borta och när vi klickat på ”slutför” är de också borta. Men det tar upp till tre ”bankdagar” innan mottagaren har fått våra surt förvärvade penningar. Var finns pengarna då? Det skulle jag vilja veta.

Jag tror det handlar om att banken skall, från och med det ögonblick man godkänner en transaktion och fram till registrering av mottagandet i andra ändan, tillgodogöra sig tillräckliga räntefördelar med att vid varje tidpunkt maximera bankens eget innehållna kapital, vilket alltså uppskattningsvis tar 2-3 dagar. Förlåt, bankdagar.

Pengarna byter liksom aldrig geografisk position. Alltså, när någon pålitlig banktjänsteman kan förklara innebörden av ”bankdagar” och var pengarna finns under de dagarna skall jag börja tro på någon slags logik i det hela.

Jag avslutade funderandet i kulverten med huruvida vi utvecklat hanteringen av pengar i vår digitala värld eller om det möjligtvis förhåller sig så att vi avvecklar möjligheten för vanliga dödliga människor att förstå hur vi gör oss av med våra slantar.

 

 

Publicerat av

Sören Olsson

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *