Kul grupp och kort karriär

Ok! Jag erkänner! Jag tillbringar en del tid på Facebook. Och ja, det är lite kul att ha kontakt med vänner och bekanta i olika sammanhang men det som mest drar mitt intresse till sig är en ”grupp” som för en rallynörd är lika spännande varje dag. 

Gruppen heter ”Rally från förr”  (https://www.facebook.com/groups/345083985576682/?fref=nf )

Här läggs det ut gamla filmer och bilder från olika rallyn i Sverige och varken bilder eller filmer får vara nyare än fram till år 2000. Riktigt kul grupp alltså.

En gång i tiden drömde jag en aning om att bli firad stjärna, med segrar i VM-rallyn runt om i världen. Min stora favorit var numera bortgångne Björn Waldegård. Men, man kommer inte så långt med en gammal Saab V4 eller en Volvo Amazon men det var kul så länge det varade. När jag tänkte just på det kom jag ihåg en stackars rallyintresserad ung man som fick en oerhört kort karriär i sin rallybil.

Till en by här i närheten flyttade en liten familj i början av 1980-talet. Sonen i familjen var då knappast äldre än 14 eller 15 år. Grabben var ganska blyg och tystlåten av sig men efter en tid vågade han sig fram till mig för att nyfiket betrakta min rallybil och förmodligen bara för att ha någon att prata med.

Han ställde mängder av frågor om rally och han kom tillbaka gång efter annan när han såg mig ute, och varje gång ville han prata rally.

Några år senare, när grabben var precis fyllda 18 år, stod plötsligt en mycket fin och nybyggd Saab V4 på familjens gård. Den hade inte gått en enda tävling men nu skulle det bli. Grabben gick med i rallyklubben och snart var han med på de träffar vi hade i klubblokalen på kvällar och helger.

Pappan till grabben, en lite disträ och vilsen person, var nog den som stöttade sonens planer på rallyåkning till fullo. En lite kylslagen och snörik vinterkväll skulle grabben göra debut i bilen och med sig på resan tog han farsgubben. Det bar iväg en bit från byn, ut på en tämligen trafikfri skogsbilväg, och redan första turen skulle gränserna tänjas.

Farsan eldade på sonen så till den milda grad att i en trixig högerkurva länga vägen gick det helt enkelt för fort. Ut bland frötallar och enesnår seglade den nybyggda Saaben och efter några kullerbyttor i djupsnön var resan över. Bilen var fullt utrustad efter den tidens reglemente så några större skador uppstod i alla fall inte på sonen. Farsgubben hade dunkat i skallen ordentligt någonstans i bilen och när han väl kravlat sig ur den totalkvaddade bilen uppstod en mindre dispyt om riktningen mot hemmet.

Visserligen var det helt mörkt men sonen var helt på det klara med åt vilket håll de skulle påbörja sin promenad. Spåren efter bilen visade tydligt varifrån de kommit. Farsgubben däremot stretade emot å det värsta och hävdade envist att de kommit från ett helt annat håll. Nåväl, slutet gott, allting gott. Sonen fick rätt och någon timme senare var de hemma igen, välbehållna.

Den nybyggda Saaben fick hämtas dagen därpå med traktor. Inte mycket var helt. Karossen var totaldemolerad och ställdes därför in i gårdens garage där den blev kvar över ansenlig tid. Sonens tilltänkta rallykarriär kom av sig innan den ens börjat och vad jag vet såldes bilen senare och sonen ägnade sig åt annat till den dag familjen flyttade från byn.

Så kan det gå.

 

Publicerat av

Sören Olsson

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *