Med fallenhet för klumpighet

Jag klantade till det på jobbet för några dagar sedan. Det var inte så farligt. Jag skulle bara läsa på etiketten på en hink med tio liter färg men locket satt inte fast så det blev lite spill på golvet. 

Visst händer det någon gång att man faktiskt klantar till det ordentligt men någon direkt fallenhet för det har jag inte. Det har Bergström! Åtminstone hade han det tidigare. Jag har inte träffat Bergström på några år nu men det skulle förvåna mig om det är annorlunda nu. Jag skall väl tillägga, för Bergströms skull i alla fall, att han kanske heter något helt annat.

Nu tror jag inte Bergström skulle ta illa upp om en och annan av hans talanger kom till allmänhetens kännedom för Bergström har alltid varit väl medveten om att fler fingrar än tummarna sitter betydligt mera centralt placerade på hans händer än vad som är vanligt.

Bergströms ”talanger” visade sig i ganska unga år, faktiskt redan i grundskolan. Han var inte direkt klassens ljus, enligt vad som berättats, men heller inte någon buse. Att betygen inte blev de bästa hade sina förklaringar. Det kanske inte var så lämpligt att bjuda en lärare på hemkört när det var skoldans och det kanske inte var så bra att kemisalen fick totalsaneras när Bergström gjort sina experiment.

Ett av Bergströms första jobb förde det olyckliga med sig att en dam i en Volvo fick Diesel i tanken i stället för bensin. Bergström var serviceminded och hjälpte gärna till att tanka bilar men den Volvon blev den sista, i alla fall på den macken. Det kostade nämligen mackägaren en slant att bärga bilen och att få tanken tömd och rengjord och Bergström fick söka annat jobb.

På hobbyfronten gick det inte mycket bättre. Bergström skaffade vapenlicens i ganska unga år men när det blev allvar av i älgskogen avlossade han bössan mot såväl fast som löst. Huruvida det var fyrbenta djur eller fyrhjuliga fordon som kom skottriktningen spelade liksom ingen roll.

Bergström skaffade båt också när han passerat de 20 och det var väl inte så farligt med det. Så länge han använde årorna till- och från fiskeplatserna var det ingen överhängande fara men rodden ledsnade han på. En 10-hästars Johnson införskaffades och hängdes i aktern på ”Örnvikar´n” och hade Bergström bara dragit gasreglaget bakåt, i stället för framåt, när han och en kompis varit ute på fiske, hade skadorna på båten förmodligen uteblivit och kamraten hade sluppit några stygn i nacken. Åtskilliga knop i färdriktningen tär nämligen ordentligt på både båt och besättning vid tilltänkt landstigning!

Det finns mycket att förtälja om Bergström, även sådant som inte lämpar sig offentligt, men som icke desto mindre får mig att skratta gott när jag tänker på det. Sådant får vi ta på tu man hand någon gång.

Bergström var ganska tekniskt lagd när det kom till mekanik och motorer. Det blev inte mindre farligt för det. När traktorn som han renoverat skulle provstartas lutade han sig in i hyttdörren och vred på nyckeln. Det han inte tänkte på var att backen låg i och att traktorn nu var lättstartad. Traktorn var utrustad med snökedjor och när motorn startade började maskinen gå bakåt och Bergström fastnade i snökedjan med overallen. Hade det inte varit för en snabbtänkt kamrat hade Bergström gjort 360 grader runt hjulet, till att börja med i alla fall, men det slutade väl tack vare gode vännen.

Med tiden har Bergström sadlat om helt har jag hört. Från verkstad och bilmotorer till data och IT. Det verkar stämma. I slutet av förra året skrev en ”kvällstidning” om en nioåring som fått en ansenlig summa pengar i kvarskatt och när jag senast hörde av Bergström jobbade han på skatteverket så artikeln äger säkert sin riktighet.

Om ni frågar mig om en resa till ett nöjesställe i Hälsingland i slutet av 1970-talet så kanske jag berättar om Bergströms eskapader. Vi får se.

Lite färg på golvet i trapphuset var väl inte så farligt – eller hur?

 

 

Publicerat av

Sören Olsson

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *