Idag har nästan allting varit som vanligt

Som vanligt vaknade jag 04.55 i morse av att mobilen tyckte att det var dags att gå upp och som vanligt hittade jag en trött hund i soffan på övervåningen. Som vanligt kom hon tassande ner när frukosten var klar och som vanligt delade vi macka.

Som vanligt tog vi vår lilla morgonpromenad innan det var dags att åka till jobbet och som vanligt kände jag mig aningen stressad. Som vanligt stod kaffet framdukat när jag kom fram för det finns de som är mera morgonpigga än vad jag är. Som vanligt var det sedan dags att ta itu med dagens vedermödor och som vanligt såg jag fram emot frukost och lunch.

Dagens matlåda var ingen höjdare då den innehöll pannakaka. Pannkaka är nödproviant i mina ögon men gårdagens ovanligt sena hemkomst tillät inte mera avancerad matlagning än så. Som vanligt blev jag ändå mätt!

Som vanligt klarade jag och mina eminenta arbetskamrater av 8 timmars arbete och som vanligt avslutades dagen med en stunds samling där vi sammanfattade vad dagen erbjudit. Som vanligt åkte var och en hem till sitt men den tänkta middagen blev inte som vanligt för den inmundigade jag hos ”min f.d. tilltänkta svärmor” (det där får ni tolka som ni vill) som är en duktig matmor.

Nästan som vanligt sitter jag nu en stund vid datorn, inte minst för att meddela, att bloggen ni just nu läser har flyttat från Östersundspostens bloggportal till MittMedias bloggportal. Allting ser väl inte alldeles ut som förut men för mig som skriver är allt nästan som vanligt. För er som läser innebär det att det finns fler bloggar att välja på och ännu mera roligt och intressant att läsa.

För övrigt är allt som vanligt.

DSC_0002

Måste bara berätta om måndagskvällen, då jag och hunden som vanligt tillbringade en stund utomhus, då i ett skogsparti i en by i närheten. Som vanligt rusade hon runt som besatt bland tallar och granar men riktade efter en stund osedvanligt stort intresse åt en speciell Tall. På alla sätt och vis försökte hon ta sig upp längs stammen, fullkomligt omedveten om att hundar sällan, eller snarare aldrig, klättrar i träd. Personligen var jag övertygad om att en ekorre fanns i trädet, men icke! Vid närmare koll hängde en gammal hästsko i trädet och inte vilken hästsko som helst utan en oerhört stor hästsko. Faktiskt den största jag sett. Utan tvekan har den hängt där i minst 50 år.

DSC_0003

Jag har mina rötter i byn och jag kommer ihåg  två personer som kört med häst i den aktuella skogen så sannolikt har skon suttit på någon av deras hästar en gång. Alldeles i närheten står också en stöfting lutad mot ett träd, sedan säkert lika många år och naturligtvis skall både hästskon och stöftingen få fortsätta att påminna om en svunnen tid på den plats där de ännu finns.

Publicerat av

Sören Olsson

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *