Avgå!

Det sägs att trädgårdsarbete är nyttigt för både kropp och själ, lite som meditation. Man får tid över för funderingar, tankar, lägga till rätta, planera och ordna o.s.v. Kvällens övningar runt gården gav mig dock nära nog hälsovådlig blodtryckshöjning när jag kom ihåg vad vi kunde läsa om i våra dagstidningar under förra veckan. 

klipp

 

 

Jag har en gång för alla bestämt mig för att inte inlemma mig i politisk polemik, vare sig på bloggen eller på Facebook, av den enkla anledningen att jag är övertygad om att det inte går att åstadkomma förändringar med åsikter på sociala medier.

Det som gick att läsa på nyhetsplats gjorde mig så uppriktigt förbannad så det näst intill saknar motstycke. Det är helt enkelt så att ”The bottom is nådd” nu. Några av Ragundas ”folkvalda” politiker, snarare ”pellejönsar”, gick i klinch med varandra under pågående fullmäktigemöte, med polisanmälningar mot varandra som följd. Ett nytt lågvattenmärke går att rista i grunden som den skälvande Ragunda Kommun står på.

Anklagelser fram och tillbaka, tillmälen och näst intill fysiskt våld – allt enligt Östersundsposten och Länstidningen. Nu skall jag i rättvisans namn tillägga, att mina synpunkter på det inträffade, grundar sig helt på det som gick att läsa på nyhetsplats. Jag har alltså inte konfronterat någon av de involverade i bråket.

Faktum kvarstår:

-Hur tänkte de då?

Uppenbarligen har dessa stridstuppar inte förstått vad deras förtroende som politiker, som företrädare för kommuninnevånarna och för kommunen som helhet, går ut på.   F ö r t r o e n d e v a l d – torde innebära att man besitter något slags förtroende hos väljarna…eller tänker jag fel?

Som politiker i en kommun av Ragundas dignitet, en glesbygdskommun som blöder, som avfolkas i skrämmande takt, som står på ruinens brant rent ekonomiskt, är det i mina ögon så uppenbart vad som krävs av våra ”folkvalda”, nämligen samarbete för allas vårt bästa.

För ett antal år sedan, jag minns inte riktigt när, rådde kaos i politiska sammanhang här i bygden. Då, under överinseende av mängder av media, samlades politikerkåren till storting och avsikten var att förbättra den då rådande situationen, de politiska partierna emellan. Då, enades man om ett samarbete, just för kommunens bästa. Det skulle bli slut på käbbel och smutskastning och det politiska klimatet skulle bli avsevärt bättre. Var och en av de förtroendevalda fick själv förtälja om vad var och en ansåg gick att förbättra – för kommunens bästa – som sagt!

Och det blev bättre. Det blev lugnare och det blev mera nyanserade diskussioner och beslut under ganska lång tid. Det gick till och med så bra att tidningarna nästan inte hade några som helst skandaler att skriva om. Men det var då.

Jag är inte speciellt intresserad politiskt men jag är övertygad om att då satt många av dagens folkvalda i fullmäktige – och jag frågar mig…har de glömt?

-Är dagens situation i Ragunda så mycket bättre att det är fritt fram för politiker att uppträda hur respektlöst som helst mot varandra?

-Är en situation, som den som nu råder, den bästa för vår glesbygdskommun, med allt vad det innebär?

-Gynnar ett uppträdande, som det som gick att läsa om på nyhetsplats, vår fattiga kommun, som är i största behov av inflyttning för att öka såväl tillväxt som ekonomi?

-Tror vissa ”folkvalda” att vi som fortfarande klöser oss fast här i bygden, där loppisskyltarna pryder snart sagt varje skyltfönster, blir ännu mera beslutsamma att stanna kvar?

Frågorna kan bli hur många som helst. Innan jag avslutar och masar min värkande kropp till sängen vill jag bara uppmana stridstupparna:

-Ställ er plats till förfogande!

-Avgå för fan!

 

 

Publicerat av

Sören Olsson

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *