Sista länken är bruten

För ett antal år sedan skrev jag en profilering i hembygdsföreningens årsbok. Det handlade då om en bortgången person som stod mig ganska nära en tid, tillika en oerhört offentlig person som med tiden tveklöst förtjänade att benämnas som just profil här i bygden. Jag skrev också att han var en av de sista.

I början av veckan nåddes många av oss av budet att Gustaf Hillerström i Hammarstrand avlidit i sviterna av sjukdom. Jag drar mig inte för att slå fast att vår bygds sista profil nu har lämnat oss.

Gustaf, den sista länken till brödratrion Hillerström, en epok av verkstadsminnen, en länk till en förgången tid då omtanke, serviceanda och omsorg stod i första rummet när det kom till kundbemötande, en länk till en tid då initiativ och uppfinningsrikedom gjorde det möjligt att lösa alla de problem och svårigheter han ställdes inför i vardagen.

Bild 15Med måttot att ingenting var omöjligt, och med en yrkesskicklighet som oftast stod utan motstycke, när det kom till smides- och verkstadsarbeten, tog sig Gustaf an de flesta förekommande uppdrag. Jag är övertygad om att det var ett fåtal, kanske inte ett enda, som han inte löste eller som inte var tekniskt genomförbara. På ett eller annat sätt gick allt att lösa.

Vid sidan av sitt arbete var Gustaf en underhållningsman. Med ett lättsamt sätt, och med ett stort intresse för musik och sång, medverkade han i mängder av olika sammanhang och många är de scener han anträtt, som allsångsledare eller med gitarren eller dragspelet, tillsammans med andra musiker.

Jag tillhör inte den generation som hade som mest att göra med Gustaf och hans bröder men jag är ändå glad och tacksam att jag fick ”vara med på ett hörn” av deras historia här i bygden. Det är bara att konstatera att världen nu blir lite tråkigare utan människor av Gustafs kaliber. Kanske måste vi som går kvar här ännu en tid tänka att vi måste förvalta de här människornas arv på bästa sätt nämligen genom att bemöta varandra på samma sätt som de gjorde. Att värna om och ta hand om. Att hjälpa och bistå, allt vad vi förmår.

Jag är övertygad om att det var så de tänkte – profilerna som fanns här bland oss förut.

Någonstans, jag vet inte var, sjungs och spelas det. Det konstrueras och vrids och vänds på tekniska prylar som inte fungerar riktigt som de skall och på ett eller annat sätt går de att fixa till – om Gustaf – och Axel – och Gerhard och Georg får bestämma.

Vi glömmer er inte…

(Vill ni läsa lite om epoken Bröderna Hillerström så finns den i 2012 års Ravund)

Sitter här och funderar…

Min semester består av arbete i sommar. Men det gör inget. Jag tillbringar så gärna tid i min äldsta dotters stuga, oavsett det handlar om att såga och klyva ved, röja sly eller som nu, måla!

Det finns nämligen inte bättre avkoppling än att packa väskan med kaffe och några mackor, ta hunden med sig och åka 1,5 mil rakt ut i skogen, till stugan längs Halån, även om det innebär en del arbete. Den här sommaren målar vi invändigt och det blir bra. Det är inte allt kvar nu.

Vi eldar i spisen och vi jobbar en stund. Vi tar små promenader, hunden och jag, och ibland blir det ett dopp i ån – fast i ärlighetens namn är det för det mesta bara hunden som badar. Speciellt när det regnar! Och naturligtvis måste vi ha våra små raster också, mitt i allt målande. Det är då jag njuter allra mest.

Inget eterbrus och inget Internet. Fönstret står på glänt och utanför brusar ån lite försiktigt. Fåglarna håller konsert i träden och elden sprakar i spisen när vi delar mackan, hunden och jag. Det finns tid till funderingar…

Fönster

Nog har livet fått sig en och annan törn genom åren men nu, just nu och här, är det inget som oroar eller stör sinnesfriden. Återhämtning.

Det slår mig att jag befinner mig oerhört långt från så mycket elände som finns i världen.

Det är långt till krigets Syrien och det är långt till Afghanistan. Det är långt till flyktinglägren i Kenya och det är långt till överlastade båtar på Medelhavet. Det är långt till ebolans Liberia och det är långt till gängkrigens och narkotikakartellernas uppgörelser i Honduras. Det är långt till uteliggarnas ”kvartar” i vårt eget land och det är långt till fattigdom och nöd.

 

-Jag har det bra, oförskämt bra där jag sitter…och det är värt att fundera en stund över ibland.