Jag föll långt från trädet!

Jag får Vinbärtvångstankar av sådant här! Bärtid är nämligen ”måstetid” för mig och jag tycker inte om att plocka bär. Inte ens när man kan sitta på en stol och göra det – i sällskap av miljoners miljoner knott! Fy fan för knott!

Jag vet inte hur det kommer sig att det blev så här. Både morsan och farsan har i alla tider plockat bär för glatta livet och visst tycker jag också att det är gott att ha sylt och saft från bär man plockat själv men det är ju så erbarmligt t r å k i g t att plocka dem.

När jag var liten grabb åkte vi ofta ut i skogen när det var bärtider. Det plockades både möjliga och omöjliga sorter och redan då var det tråkigt. Farsan ”älgade” iväg så fort vi lämnat bilen och sedan såg man inte honom förrän det var dags att åka hem…många timmar senare! Tänk nu på det också, ni ungdomar som eventuellt läser det här. På den tiden fanns inga mobiltelefoner, inget internet, inga spel eller applikationer så vad att göra alla de där timmarna som gick åt vid varje bärplockartillfälle? Jo, man plockade bär, fikade och längtade hem.

Nu ikväll, när jag stod på huvudet bland vinbärbuskarna, kom jag på ett tillfälle som i alla fall var roligt när vi plockade bär, tidigt 1970-tal. Då var det Hallon som skulle plockas. Min ”ingifte morbror Rutger” var med den gången och det var tack vare honom det blev roligt. Vi plockade nämligen Hallon i en brant slänt ner mot Indalsälven. Ett hallonsnår kan vara rätt så risigt att ta sig igenom, inte minst i en brant slänt!

Det bar sig alltså inte bättre än att han lyckades trassla in sig bland buskarna, ramlade och föll utför slänten, precis när hinken var fullplockad. Näven som höll hinken gjorde en framåtriktad rörelse, likt en katapult, och det hela slutade med att de plockade bären, i samlad tropp, påbörjade en resa söderut på Indalsälvens vågor. Det var då det var roligt!

Det var ännu roligare en stund senare, när han kravlade sig uppför slänten, och likt en dåtida Maradona sparkade den tomma hinken framför sig ända dit vi lämnat bilen. Och inte sade han något heller.

Han är numera saligen bortgången. Frid över hans minne.

Hur som helst, nu skall jag koka saft i sena sommarkvällen för jag har plockat bär.