I gott sällskap

Det blir långsamt bättre – definitivt! Men än fattas en del. Tveklöst är det ärftligt betingat och inte mycket att göra åt. I dagsläget kan jag emellanåt se dragen i fjärde generationen och jag känner igen mig. Farfar var nog bättre än min far, bättre än mig och bättre än en av mina döttrar på att kontrollera ursinnet när saker och ting inte gick som han ville.

-Vad jag avser?

Jo, det handlar om ”Tuppjuck”.

Jag hörde ett program i radions P4 igår. Kvällspasset, med Christer och Morgan, belyste problematik och direkta följder av att inte kunna kontrollera humöret när döda ting uppsåtligen ställer till förtret. Det var många radiolyssnare som ringde till programmet och berättade om just det, när kortslutningen blir total och sunda förnuftet är helt åsidosatt. Jag kände igen mig i många av berättelserna och jag skrattade gott åt dem. Dessutom känns det på något sätt tryggt att veta att man är långt ifrån ensam om egenskapen.

Vi brukar dryfta det där ibland på jobbet, inte minst för att man ofta ställs inför situationer när saker och ting kan gå fel när teknisk apparatur skall åtgärdas, prylar skruvas loss- och fast, material flyttas, modern teknik – t. ex. datorer och mobiltelefoner – användas o.s.v. och dessutom finns faktiskt en och annan arbetskamrat av samma skrot och korn som jag själv. Det känns också bra.

Vad det rent medicinskt handlar om har jag ingen aning om men nog vore det intressant att veta. Jag har googlat en del på det där och fått mängder av träffar men några tydliga svar har jag inte hittat. De flesta länkarna handlar om ständiga humörsvängningar, depressioner, familjeproblem, stress, rädsla och mycket annat. En länk hette ”Hitta ilskans grund är vägen till styrka”. En annan en direkt hänvisning till Vårdguiden och telefonnumret 1177!

-Skall man ringa sjukvårdsrådgivningen innan man reagerar på att man klämt fingrarna i en sliten rörtång eller vad menas?

-Lider jag av depression för att jag blir förbannad på mina nya träskor när jag trampat snett och slänger dem så långt jag förmår?

-Är jag stressad när jag exploderar över att jag slår huvudet i en osedvanligt låg dörrkarm och krossar ett antal paket tunnbröd i samma sekund som synen och ljuset återvänder?

”Om du inte tränar – börja med det! Ta ut dig ordentligt”

-Skulle det kännas bättre när gräsklipparen jävlas om någon skulle uppmana mig till ovanstående? Icke!

-Hormonella förändringar?

-Nej, har inte märkt av några. Aldrig, för övrigt!

De där reaktionerna på ett och annat debacle kan komma när som helst, när man minst anar det, oavsett hur lugn man är, oavsett hur glad man är, utan hormonella förändringar o.s.v. Det behövs bara att chipet på betalkortet inte funkar på affären och människan bakom kassan anser att man inte är så pass betrodd att man kan hämta kontanter för att kunna betala.

Eller att skiftnyckeln släpper från bulten och knogarna får ta smällen.

Hur som helst, lyssna på gårdagens program. Är ni inte glada innan så blir ni det.

-Och du Jenny! Bryt inte av skärmen på din bärbara dator. Man gör inte så mycket med ett tangentbord utan skärm.

http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=4885

 

 

 

Publicerat av

Sören Olsson

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *