En lite märklig företeelse

-Vad är det som gör att jag sitter där och proppar i mig kakor i orimlig mängd, trots att jag inte tycker om kakor?

Det kan man fråga sig och jag är långt ifrån ensam. Runt omkring mig har jag sisådär 300 personer till som gör precis som jag. För 100 riksdaler trycker vi i oss så mycket vi förmår och gudarna skall veta att det är ändå väldigt långt till att klara av alla 87 sorterna!

Det sägs att det innehavna rekordet i kakätandets konst ligger på smått otroliga 105 sorter – i alla fall hos Böle Bygdegårdsförening här i Ragunda. Nu lär aldrig det rekordet varken tangeras eller slås för numera bakas det inte så många sorter. 5

Det hela började för 32 år sedan då det bakades och serverades Kams på bygdegården men med tiden blev det allt fler byar som gjorde likaledes så man bytte helt enkelt till ”krusa” i stället. Nu har vi suttit där, en gång per år – i 18 år -och tryckt i oss kakor för allt vad tygen håller, oavsett vi tycker om dem eller inte.

Visst, det är hur trevligt som helst med samvaron det innebär och att få träffa gamla bekanta över några koppar kaffe och x antal kakor och bullar. Jag är den första att gratulera och tacka föreningen och alla bagare för ett enastående arrangemang, utan tvekan.

Det är precis samma när det vankas Kams. Folk formligen vallfärdar för den där utkavlade klimpen och sötosten och messmöret. Visst är Kams gott men precis som min yngsta dotter uttryckte det när vi åt just Kams i söndags att ”det räcker om man äter det någon gång”  Nej, jag tror nog att det handlar mera om samvaron än att få någon slags valuta för 100 riksdaler.

Själv satt jag där och funderade över hur många koppar kaffe jag skulle behöva för att om möjligt skölja ner ett tangerat rekord av ätna kakor men det ville sig inte riktigt. Först kom en god vän och gjorde oss sällskap vid bordet, som jag erbjöd min 12:e och sista kaka men han ville inte ha. Inte min dotter heller för övrigt. Det blev till att trycka ner den själv…och då var kaffet slut!

Mitt personliga rekord på 14 kakor får stå kvar tills vidare. Kanske tycker jag mera om dylika bakverk ett annat år…eller inte.

Hur som helst, nu är klockan 22.00 och det känns fortfarande lite osäkert i magen.

 

Publicerat av

Sören Olsson

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *