Knapert med provision

Det har varit fantastiskt sommarväder några dagar och sena kvällar har tillbringats i solnedgången ute på verandan. Fördjupad i en tidskrift hajade jag till i förrgår kväll när en för mig okänd person knallade in på infarten till gården. Bredvid mig låg hunden och hon såg till så vederbörande stannade några meter från bron. En liten ”nasarvarning” ringde genast i bakhuvudet på mig men det visade sig att den unge mannen var i behov av en domkraft. Lånad bil med dåliga däck och punka som följd.

En stund senare var däcket bytt och jag kunde återgå till bekvämligheten men det var något i huvudet som pockade på uppmärksamhet, något som kopplade till det där med resande dörrknackare som vi lyckligtvis är tämligen förskonade från numera.

För ganska många år sedan bodde jag i byn Gevåg och i huset intill bodde goda vänner och grannar. Då var det lite oftare som man fick besök av allt från dammsugarförsäljare till resande i ”turkiska mattor” i syntet och de var inte så där väldigt uppskattade.

Han, grannen och jag, vi hade en överenskommelse. Såvida personal i resandebranschen avsåg att bedyra sina varors förträfflighet hos någon av oss skulle vi liksom täcka upp för varandra, beroende på vem av oss som fick besök först. Vi skulle bara kort meddela att inte heller grannen var i behov av något.

Så hände det sig en sommardag, när både grannen och jag var sommarlediga, att vi gemensamt dryftade stora världsfrågor när en för den tiden väldigt flott bil, en ganska låg Toyota Celica, rullade in på gården. Ur steg en ung man i snygg kavaj, vit skjorta och sådana där seglarskor som var så populära vid den tiden. Det visade sig vara just en dammsugarförsäljare – med en liten låg sportbil att frakta sina produkter i.

Mannen presenterade sig men redan där där satte grannen stopp för vidare möjligheter till affärer:

-Vi skall inte ha något!

Ja, ni vet hur det kunde vara. Det var inte alltid så lätt att övertyga de här nasarna om att man faktiskt menade allvar med avböjandet av deras erbjudanden och produkter men, grannen stod på sig:

-Du hörde väl vad jag sade, vi skall inte ha någon dammsugare!

Vi tittade båda på varandra i samförstånd och nickade till ”Toyotamannen”.

Med lätt irritation stängde den unge mannen bakluckan och var på väg att sätta sig i bilen igen när vi kom på att vi skulle ge honom tron tillbaka på lite mera provision den dagen.

-Om du fortsätter vägen rakt fram här kommer du till en gård där de säkert köper en dammsugare av dig för de brukar vara pigg på affärer! (på skoj liksom)

Och faktiskt kunde man skymta en smula hopp i säljarens anlete igen för snabbt intog han förarplatsen i sin sportbil, tackade för tipset och GASADE iväg så gruset sprutade om däcken! Man kanske ville göra så för att liksom visa att det fanns lite ”pulver under huven” i de där bilarna – då!

Nu förhåller det sig så att det är inte särskilt långt till nästa gård, sisådär 75 till 100 meter…och där slutar vägen! Fast inte riktigt! Där övergick vägen då till något som kunde liknas vid en ganska dålig traktorväg och den börjar med en brant utförsbacke ner i en mindre ravin.

Jag har för mig att vi tittade på varandra, grannen och jag, och tänkte nog samma tankar när vi såg nasarens bil försvinna bort bland buskar och blad och sannerligen blev det inte väldigt tyst kort därefter.

-Bäst vi går och kollar, sade grannen.

Innan vi var riktigt framme vid krönet mot ravinen såg vi den unge mannen komma gående uppför backen och lite längre ner, bland mjölkört och brännässlor, stod hans snygga Toyota prydligt planterad i mullen.

Då, liksom lite nu också, finns det tillfällen som man ångrar att man sagt och gjort ett och annat. Det blev ju vi, grannen och jag, som fick inledningsvis förklara att han kört lite för långt och därefter gå tillbaka till en annan granne, som var ägare till en traktor, och be honom om hjälp.

En halvtimma senare var Toyotan tillbaka på fast mark igen och lättad av det glömde mannen säkert bort vårat förslag till besök i gården intill för han försvann väldigt fort därifrån.

Att det blev en ganska risig dag, på många sätt, för Toyotamannen är helt klart för när jag en timme senare var på väg in till centralorten hade han krockat med en annan bilist i korsningen mot Hammarstrand. Innan jag åkte vidare förvissade jag mig om att han var välbehållen men bilen, den var färdig att byta ut. Den saken var klar.

Det blev dåligt netto den dagen för en resande i dammsugare.

Publicerat av

Sören Olsson

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *