Underliga äro tankarnas irrgångar

Mitt i en fikarast, under dagens arbetsinsats i min ena dotters stuga och paradis, gjorde tankemaskinen ett tillfälligt stopp vid pizza! Håll med om att det är underligt hur tankarna hoppar och far omkring utan styrsel ibland.

S

De tog säkert någon minut i anspråk, de där funderingarna på en alldeles speciell pizza, innan de var färdiga att gå vidare med annat.

För ganska många år sedan kom en vänlig och gemytlig man inflyttande till Hammarstrand. I bagaget hade han tämligen många års restaurangliv bakom sig och det var just matlagning och gästgiveri han skulle ägna sig åt även här.

Rötterna hade han i Pudas i Finland och det märktes till en viss del när det kom till matlagningen. Visserligen hade han en egen favorit, vad jag kan förstå, för det serverades den typiskt engelska rätten Fish and Chips minst två gånger per vecka på den lunchrestaurang han drev inledningsvis.

Där blev han inte kvar så länge av någon anledning utan hyrde i stället en lokal som han inredde till pizzarestaurang, där det förvisso även serverades husmanskost, och det var inte så dumt för han var en mästare på just pizza. Det var där det smått komiska, blandat med ingredienserna till en ordinär pizza, blev så uppenbart när de landade på kundernas tallrikar.

I de flesta pizzarestauranger kan man se bagaren åstadkomma i det närmaste cirkelrunda pizzor genom att snurra dem i luften några varv under tillredningen. Det en konst i sig. Så gjorde inte Martti! Han kavlade och knådade till något som var allt annat än cirkelrunt. När de var färdiggräddade och serverades hängde ”hundöron” ut över tallrikens kanter och medelarean på pizzorna var säkert jämförbar med en handduk. De var stora…eller ännu större, men smakade fantastiskt. Hur han bar sig åt vet han nog bara själv men man åt dem med vällust.

Något som förbryllade i alla fall mig var att han serverade pizza med två olika priser, åtminstone de som innehöll skinka. På den tiden köpte man en pizza av Martti för 60 eller 65 kronor! På matsedeln stod också mycket riktigt att om man ville ha pizza med riktig skinka kostade de 65 kronor och ville man ha pizza med ”Pizza Pic Nic” kostade de 60 kronor.

Jag jobbade på ett tryckeri när Martti var verksam här på orten och hade bl.a. till uppgift att trycka hans veckomatsedlar. Till slut kunde jag inte hålla mig utan frågade honom vad det var för skillnad på de där två variationerna av skinka.

Martti var rakt på sak och lät mig veta följande, på sin finska brytning:

-Ja, du vet, Pic Nic, det är grisöron och trynen och sådant där som är lite billigare!

Jag fortsatte att äta pizza hos Martti efter den dagen men betalade 65 kronor för dem.

 

Järnvägar vad dumt

Det var 1974 som moster Ingrid kom från Skåne för att hälsa på och hon kom per tåg. Hon kunde kliva av på Ragunda station och jag och morsan var där och välkomnade henne. Mosters bagage fick vi hämta ut vid bagageutlämningen, inne på stationen, och det fanns till och med en stationsmästare på plats som hjälpte till. Men det var då det.

Sedan slutade tågen att stanna i Ragunda. Kvar blev rälsbussen som gick från Långsele så där var man tvungen att byta för att ta sig till Ragunda. Sedan slutade rälsbussen att gå. Semaforen monterades ned och så gjordes också med skylten ”Ragunda” på stationens baksida. Kvar blev ett torftigt försök med något som kallades tågtaxi. Man skulle kunna beställa taxi för att ta sig från Långsele eller Bräcke till Ragunda, eller tvärt om, men det blev för dyrt för kommunen som subventionerade resorna. Då slutade taxin att gå och då var stationsdörrarna låsta och stationsmästaren pensionerad. Kvar blev Sundsvalls och Östersunds stationer och så är det än idag.

För att ta det lite i rätt ordning så drogs järnvägen till Ragunda 1884. Den 30:e november levererades ett stationsur och den 1:a december stod stationsbyggnaden klar att invigas men då fanns inte Ragunda, som ort betraktad. Året efter flyttades postkontoret, som då hette just Ragunda, från Pålgård till en nyuppförd fastighet alldeles intill stationshuset och plötsligt fanns början till en ny ort i socknen Ragunda. Stationssamhället Ragunda, med namnet lite ”stulet” från postkontoret.

Järnvägen, posthuset och stationen blev början till en mångårig expansiv tid i det nya samhället där butiker, apotek, läkare, åkerier, tingshus, skola, bensinstationer, caféer, biograf och allehanda serviceinrättningar snart var etablerade. Stationen blev också viktig för kommunikationer och transporter, inte minst i början av 1900-talet, när kraftverken i trakten skulle byggas.  Stationssamhället Ragunda blomstrade.

Ragunda station blev med tiden en central samlingspunkt för människor i bygden. När kvällstågen dundrade in på stationen var ofta bygdens ungdomar samlade i stora skaror bara för att träffa och se nya människor och ofta fanns inte plats över för resande, varken i väntsalen eller på parkbänkarna utomhus.

Men tänk den glädje som varar. Om nu Ragunda hade uppstått, lite på bekostnad av Pålgård, så skulle situationen komma att upprepas ett drygt halvsekel efter järnvägens ankomst. Orsak och anledning torde främst stavas c e n t r a l i s e r i n g. Närliggande orten Hammarstrand började utvecklas och under 1950-talet byggdes kommunhus och skola och nu gjordes anspråk på att göra just Hammarstrand till centralort. Bostäder och affärslokaler uppfördes och plötsligt skulle allt som fanns i Ragunda flyttas fem kilometer åt nordost. Det blev en flyttningskarusell utan dess like och inga protester hjälpte.

Vid ungefär samma tidpunkt påbörjade SJ sina neddragningar, inledningsvis godstrafiken för Ragundas del. Den var inte lönsam. Så småningom blev det också persontrafikens tur. Stationspersonal drogs in men tågen fortsatte passera Ragunda, dock utan att stanna. SJ:s strategi var helt klart att alla mindre stationer skulle stängas. Den 30 juni 1981 låste Ragundas siste stationsföreståndare dörren för gott.

Den gamla järnvägsstationen i Ragunda, byggd 1884, blev stående tom under många år. Visserligen fanns två lägenheter till uthyrning under några år men SJ var inte intresserad av att rusta upp sina gamla stationer så i stället bildades ett statligt fastighetsbolag, Järnhusen, som tog över alla stationshus som SJ ägt. Det skulle bli jättebra! Men, Jernhusen tyckte också att det blev för dyrt att rusta upp fastigheterna så när standarden och kvalitén på husen blev för dålig sa man upp hyresgäster, låste husen och meddelade så småningom att husen skulle rivas. Och så blev det på många ställen. Dock inte i Ragunda.

Så gick ytterligare några år och Bottniabanan såg dagens ljus och därmed var det god natt för persontrafiken på norra stambanan. Kvar är godstrafiken. Frågan är hur länge – och frågan är hur länge vi ”bara” behöver åka ett tiotal mil för att ta oss till närmaste järnvägsstation?

När låser SJ dörrarna på järnvägsstationerna i Östersund och Sundsvall?

Nu är nattågstrafiken till- och från Östersund nedlagd under en stor del av året och vad händer sedan? Kommer vi att ha persontrafik till- och från glesbygd över huvudtaget eller blir det bara tomma godståg till norrland och tåg, fullastade med virke och stål, från norrland kvar, oavsett storregion eller inte, oavsett vi är tärande eller storstadens skafferi? Kan det löna sig för storstaden att frakta resurser från en landsände som är nationalekonomiskt värdelös?

Funderingar innan jag går till sängs, en helt vanlig kväll i slutet av augusti 2016.

Lite då och då får man perspektiv på ett och annat…

 

  • Skandalscener i Jönköping – åskådare attackerar Östersunds målvakt Aly Keita: ”Man blir så ledsen”
  •  17-åring gripen misstänkt för misshandel av Aly Keita – anhölls under natten
  • Attacken på Keita ger eko utanför Sveriges gränser
  • Graham Potters ord efter attacken på Keita: ”Det är surrealistiskt
  • LIVE–TV: ÖFK-målvakten Aly Keita attackerad under match
  • Supporterföreningens hälsning efter attacken: ”All kärlek till Keita och hela ÖFK”
  • Huliganen attackerade Keita – uttalade sedan bombhot
  • Aly Keitas egna ord efter attacken: ”Jag blev förstås jätterädd”
  • Efter skandalen och attacken på Aly Keita – Svenska Spel utreder misstänkt matchfixning
  • Kindberg om attacken på Keita: ”Hoppas att han inte har kniv”
  • Jonas Eriksson om det råa överfallet på Aly Keita: ”Olustigt”
  • Ghoddos efter attacken: ”Det är en tragedi”
  • ÖFK:s säkerhetsansvarige: – Inga brister i säkerheten på arenan
  • Bilder, tv-klipp och intervjuer – här är allt om attackerna på ÖFK:s målvakt
  • Fouad Bachirou om rädslan – och sparken mot förövaren: ”Aldrig varit med om något liknande”
  • Jönköpings Södras uttalande efter attacken: ”Det är overkligt”
  • Polisen om attacken – så fortsätter arbetet med skandalen: ”Uppstår alltid massa spekulationer”
  • Efter attacken på Aly Keita – ÖFK har landat i Östersund
  • Se när ÖFK landade på flygplatsen – sporten var på plats
  • ÖFK:s styrelse om huliganangreppet – tar avstånd i nytt brev: ”Fotbollsglädjen försvinner”
  • Utredningen klar – Svenska Spel utesluter matchfixning: ”Vi har gjort vad vi kan”
  • LIVE-TV: Direkt från Jämtkraft Arena efter attacken på Keita
  • 17-åringen släppt – erkänner brott: ”Han har berättat varför”
  • Kindberg efter attacken: ”Fotbollen vinner till slut mot tokigheter och ondska”
  • Falkarnas ordförande: ”Det var i det närmaste som en chock”
  • Riksidrottsförbundets ordförande efter attacken: ”Jag är orolig”
  • Jönköpings Södras uttalande efter attacken: ”Det är overkligt”
  • Överfallet mot ÖFK:s målvakt: Fotbollen har ett attitydproblem

 

Jag kunde inte låta bli. Det här är 28 rubriker till lika många artiklar som rör överfallet på ÖFK:s målvakt under matchen mot Jönköping igår. De är hämtade ur en (1) av länets dagstidningar men jag tar för givet att det ser ut likadant i den andra. Jag gissar att redaktionen anser att hela jämtlands läns befolkning tycker att det är befogat med alla de här artiklarna…och det lär komma flera!

Visst, jag tycker också att det är – om uttrycket tillåts – rent för jävligt att det sker och att möjligheten finns. Men, jag tror inte att jag är ensam om att inte vara helt överraskad. Under tämligen många år har vi fått vänja oss vid att våld och spott och spe har blivit en del av just fotbollen, och det är tragiskt. Personligen har jag blivit precis lika sportintresserat avtrubbad av just detta som jag blivit när det kommer till annan elitidrott och dopning. Det har blivit vardag och det är inte kul längre. Jag vet att föreningar och förbund arbetar målmedvetet för att stävja de här problemen men mot galenskapen kämpar de flesta förgäves.

Här i östra delarna av länet brottas vi i dagarna med helt andra funderingar och tankar. Ett gemensamt har de funderingarna med de här 28 rubrikerna och det handlar om våld. Den lite drygt 1-åriga tösen från Bispgårdenområdet kämpar sannolikt för sitt liv efter att hennes egen far, under ett fullkomligt raseriutbrott, gjorde sig av med henne genom att helt sonika kasta henne ett tiotal meter ner i betongen nedanför Hölleforsens kraftstation under söndagsmorgonen. Därtill misshandlade han sin hustru svårt och gick bärsärkagång i hemmet.

Det har skrivits om det här, så långt det har varit möjligt att få svar på frågor, men den svårt skadade flickan har inte fått några 28 rubriker och inte har dagspressen heller valt att lägga krut på att försöka återspegla den fullkomligt bestialiska handlingens påverkan på en hel bygd, på människornas reaktion i byarna runt Ragunda kommun, på våra fruktlösa funderingar på varför det skedde. Hur vi vrider och vänder på det som har skett för att förmå oss att ta in det hela.

En av rubrikerna i pressen handlar bl.a. om att den 17-årige huliganen nu har förstört sitt eget liv efter överfallet på fotbollsmålvakten. Det har den 34-årige pappan till flickan gjort också! Han har inte bara förstört sitt eget liv, han har förstört sin familjs liv, sina föräldrars och syskons liv och han har genom handlingen sannolikt sett till att göra sig av med en stor vänskapskrets. Det är en tragedi av oanade mått för alla inblandade.

Vi är vana att finnas på ”undantag” i byar och samhällen när det kommer till nyhetsrapportering och bevakning av händelser runt om i länet. En och annan rad återfinns ibland men med lite känsla för att förmedla intryck, känslor, reaktioner, nyhetsvärde, speglingar mm går det att göra så mycket mera.

Avslutningsvis hoppas vi alla innerligt att det går väl för flickan, mamman och alla som på något sätt är berörda. Jag har en känsla av att den 17-årige huliganen har ett ganska välordnat liv om några år – om han vill.

   

Finns i lager!

Ett i brevlådan placerat reklamblad, utskickat av ett stort, men här icke namngivet elektronikföretag, upplyser brevlådeägare om att företaget sänkt priset  på en TV till närmast fånigt låg nivå.

Vid närmare koll på företagets hemsida, på just den billiga TV:n, kan man liksom i realtid se att lagerstatus är Finns i lager! 

Väl i butiken, som inte ligger direkt nästgårds, letar man sig både trött och less efter produkten innan man tar butikens personal till hjälp för att utreda missförhållandet. Då skall man på nytt genomföra en halvmara runt butikens 458 hyllor med TV-apparater innan man slutligen får den slipsprydde och välmanikyrerad unge mannen att krysta fram ett;

-De verkar faktiskt vara slut…men jag skall fråga någon annan!

Så där ja! Någon ”annan” kanske håller i lagerstatus?

Den unge mannen försvinner härmed bort bakom hyllor och kassadiskar och kommer inte tillbaka förrän dagstraktamentet har trätt i kraft. Då är man ganska svettig kan jag meddela!

Beskedet han lämnar vid återkomsten är att det finns ett exemplar kvar av aktuell TV men den är ett ”skyltexemplar” och den säljs inte! Och de sista är sålda! Och de går inte längre att få tag i!

Det känns som man passerade in i Fablernas värld när man glad i hågen knallade in genom de högteknologiskt utformade dörrarna till butiken.

Lagerstatusen på företagets hemsida anger alltså inte hur många tillgängliga specifika produkter det finns utan bara om de finns i lager…eller inte! Om man inte säljer det där sista exemplaret så stämmer naturligtvis lagerstatus Finns i lager för där finns alltid minst ett (1) exemplar!

Det här måste väl vara ett kostnadseffektivt sätt att försörja såväl logistikern, som IT-teknikern som utformat websidan, utifrån uppnådd nytta? Det går ju ut på någon slags nyttobaserad IT-teknologi som lurar brallorna av oss ”kundjävlar” för sannolikt köper vi något annat när vi ändå är på plats.

När stygga humöret tar över

Det är ett känt faktum att väldigt många bilister beter sig oerhört illa i trafiken. Jag retar upp mig ganska rejält emellanåt för många gånger lever de här ”bil-drullarna” på att andra visar hänsyn och kör försiktigt. 

Ett och annat har jag överseende med, helt klart. Struntar någon i att blinka eller kör för fort med släpvagn så får det gå obemärkt förbi, liksom en hel del annat. Däremot har jag en dotter som är fyllda 18 år och som ännu inte påbörjat vare sig körövningar eller teori. Hon blir så heligt förbannad när bilister struntar i att visa var de ämnar ta vägen så det är lika bra att hon befinner sig instängd i annat fordon när blixten slår ned.

Nu hotar hon med att vi, alltså hon och jag, skall börja övningsköra nästa sommar när hon gått klart gymnasiet men jag vet inte riktigt…

I värsta fall torde hon agera likadant som en tidigare bekant till mig från Uppsala gjorde för ett antal år sedan. För honom ”brann det totalt” en gång när framförvarande undlät att blinka i en korsning. Han tog saken i egna händer – minst sagt!

Han retade upp sig så kolossalt på bilisten så han tog upp jakten på vederbörande och han gav heller inte upp den förrän bilisten i fråga stannade på en parkering!

Där, på parkeringen, rusade han ut ur sin bil, sprang fram till ”bil-drullen” och öppnade, nej, förresten, slet upp dörren och tog tag i blinkersspaken samt frågade föraren om han visste vad det var han höll i.

Därpå bröt han helt sonika av blinkersspaken för den ansåg han ändå vara av ringa betydelse för bilisten…men det borde han inte ha gjort!

Det var i och för sig en väldigt tydlig markering, att bilisten gjort fel och att det påverkat andra bilister men, det slutade med en polisanmälan för skadegörelse och böter som följd.

Jag skall ta mig en funderare fram till sommaren 2017. Någon form av kontrakt är nog kanske lämpligt att upprätta mellan mig och dottern – för hennes egen skull i alla fall.