Underliga äro tankarnas irrgångar

Mitt i en fikarast, under dagens arbetsinsats i min ena dotters stuga och paradis, gjorde tankemaskinen ett tillfälligt stopp vid pizza! Håll med om att det är underligt hur tankarna hoppar och far omkring utan styrsel ibland.

S

De tog säkert någon minut i anspråk, de där funderingarna på en alldeles speciell pizza, innan de var färdiga att gå vidare med annat.

För ganska många år sedan kom en vänlig och gemytlig man inflyttande till Hammarstrand. I bagaget hade han tämligen många års restaurangliv bakom sig och det var just matlagning och gästgiveri han skulle ägna sig åt även här.

Rötterna hade han i Pudas i Finland och det märktes till en viss del när det kom till matlagningen. Visserligen hade han en egen favorit, vad jag kan förstå, för det serverades den typiskt engelska rätten Fish and Chips minst två gånger per vecka på den lunchrestaurang han drev inledningsvis.

Där blev han inte kvar så länge av någon anledning utan hyrde i stället en lokal som han inredde till pizzarestaurang, där det förvisso även serverades husmanskost, och det var inte så dumt för han var en mästare på just pizza. Det var där det smått komiska, blandat med ingredienserna till en ordinär pizza, blev så uppenbart när de landade på kundernas tallrikar.

I de flesta pizzarestauranger kan man se bagaren åstadkomma i det närmaste cirkelrunda pizzor genom att snurra dem i luften några varv under tillredningen. Det en konst i sig. Så gjorde inte Martti! Han kavlade och knådade till något som var allt annat än cirkelrunt. När de var färdiggräddade och serverades hängde ”hundöron” ut över tallrikens kanter och medelarean på pizzorna var säkert jämförbar med en handduk. De var stora…eller ännu större, men smakade fantastiskt. Hur han bar sig åt vet han nog bara själv men man åt dem med vällust.

Något som förbryllade i alla fall mig var att han serverade pizza med två olika priser, åtminstone de som innehöll skinka. På den tiden köpte man en pizza av Martti för 60 eller 65 kronor! På matsedeln stod också mycket riktigt att om man ville ha pizza med riktig skinka kostade de 65 kronor och ville man ha pizza med ”Pizza Pic Nic” kostade de 60 kronor.

Jag jobbade på ett tryckeri när Martti var verksam här på orten och hade bl.a. till uppgift att trycka hans veckomatsedlar. Till slut kunde jag inte hålla mig utan frågade honom vad det var för skillnad på de där två variationerna av skinka.

Martti var rakt på sak och lät mig veta följande, på sin finska brytning:

-Ja, du vet, Pic Nic, det är grisöron och trynen och sådant där som är lite billigare!

Jag fortsatte att äta pizza hos Martti efter den dagen men betalade 65 kronor för dem.

 

Publicerat av

Sören Olsson

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *