Värd varenda krona…

Det skall handla om pizza igen! Jag vet inte hur det kan komma sig att just pizza har gjort intryck på mig några gånger men jag lovar att det skall inte bli fler inlägg om denna maträtt.

-Har ni varit i Hestra i Gislaveds kommun någon gång? Det har jag. En gång. En sen kväll för många år sedan gick jag och min chef in på Hestra konferens- och äventyrsanläggning och jag skall strax komma fram till varför vi var där – helt oplanerat!

Det skulle inhandlas en lastbil till firman och min chef hade hittat ett lämpligt fordon i en annons och bilen fanns i Halmstad. Det är ganska långt dit – drygt 100 mil om inte jag minns fel. Jag kom på att Halmstad ligger ganska långt söderut i landet när jag såg en skylt där med texten ”Malmö 140”.

Nåväl, avresedagens morgon visade klockan 05.00 när vi påbörjade resan mot målet. Chefen körde och jag skulle vara codriver. Någon GPS hade vi inte tillgång till då men en väl tummad kartbok med innehållsrik information om städer och platser i Sverige. Innan avresan hade vi bestämt att från Gävle och söderut skulle vi åka inlandet då det såg ut att bli närmast – kanske inte snabbast men närmast!

Innan vi nådde just Gävle gjorde vi ett kort stopp för kaffe och macka men sedan blev det inte mera i magen innan vi nådde Fagersta. Därvidlag hade jag högläst ur kartboken om ett flertal platser som vi passerat längs vägen och det var väl så intressant information som radions ”skvalmusik” och pladder.

Efter lunch drog vi vidare mot Lindesberg, Örebro, Hallsberg, Gislaved och sedan Halmstad. När klockan var 17.00 var vi framme och affären skulle klaras av. När så var gjort, en timme senare, åkte vi till ett hamnmagasin där vi lastade chefens bil på flaket på lastbilen och sedan drog vi norrut igen.

På väg hem

Ni vet hur det brukar vara när man är ute längs vägarna – man vill ta sig dit man tänkt sig så fort som möjligt. Man kör gärna ”en bit till” innan man stannar för mat eller fika och den där ”biten” brukar tendera att bli ganska lång. När klockan närmade sig 20.00 var vi rejält hungriga igen. Det var då vi kom till Hestra. Där såg det ut att vara ett trivsamt ställe som verkade vara öppet så vi parkerade lastbilen bland mängder av mindre billiga Porsche, BMW och Mercedes. Inga dussinbilar direkt och nog funderade vi en aning över var vi hamnat.

Personligen var jag beredd att hosta upp ganska mycket för ett mål mat för min magsäck hade precis fastnat i ryggraden. Så kändes det i alla fall. Väl innanför entrén konstaterade vi att vi nog inte passade in så särskilt bra, speciellt inte jag som kom i mina arbetskläder! Där satt mängder av människor som var uppklädda från topp till tå och stämningen var ganska hög. Det framgick tydligt av ljudnivån i lokalen. Nöden har dock ingen lag utan jag knallade fram till receptionen och frågade om vi kunde få ett mål mat. Det visade sig bli ganska svårt. Köket hade nämligen stängt!

Det blev till att dra en tårdrypande historia om vår resa och om hur hungriga vi var och den både vackra och vänliga kvinnliga receptionisten smälte som smör i solsken. Hon skulle minsann prata med kocken som ännu var kvar. Snart var hon tillbaka med menyn…som prismässigt spelade i en division som vi inte var van vid.

-Har ni pizza, försökte jag?

På nytt försvann hon in till kocken men var snart tillbaka med en annan meny, en pizzameny där den billigaste pizzan kostade runt 300 kronor!

Lite så där skämtsamt klämde jag i med ”plocka ihop något som är lite billigare”!

Vi blev anvisade ett bord, lite vid sidan om, kan man säga.

En stund senare kom kvinnan med våra pizzor och man kan knappast anklaga kocken för att ha använt kostcirkeln som grund när han gjorde dem. På en tämligen tunn och fattig botten låg några klyftor gul lök och några baconskivor. Det var allt – men vi åt. Därefter ut i lastbilen igen och fortsatt resa mot Fagersta där vi övernattade, någotsånär mätta.

De hade betydligt billigare och bättre mat på Hacke Gård längs E:4 dagen därpå men vi var ett minne rikare. Mycket skall man vara med om innan grejorna börjar ramla av en.

Någon gång kanske jag berättar om när jag käkade lunch bland paranta damer och herrar på krogen på flotta Stenungsbaden, iförd träningsoverall.

 

 

Publicerat av

Sören Olsson

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *