Och det regnade!

 

Det är den 19 september. Klockan är 20.30 och det är 16 grader varmt ute – och jag har suttit vid datorn sedan klockan 17.00! Det är så varje år den här tiden på året av en speciell anledning. Kväll efter kväll, helg efter helg. Ikväll reste jag mig upp och tog en rask promenad på några kilometer under stjärnorna.

Jag har skrivit det ganska många gånger tidigare, att när benen sätter fart sätter tankemaskinen fart också. Ikväll var inget undantag. Prova själva får ni se. Det är så mycket man hinner fundera på, så mycket man hinner resonera med sig själv om och så mycket man liksom lägger till rätta. Nyttigt, helt enkelt.

Flashback, brukar man kalla det när man tycker sig ha upplevt något tidigare i livet. Det blev så ikväll och det handlade om att gå – och det har man i och för sig gjort många gånger men det var ett ganska komiskt minne som gjorde sig påmint ikväll. Ända sedan hösten 1976!

Jag hade nyss börjat gymnasiet i Östersund då. Måndag till fredag, vecka efter vecka, men det var just fredagar som var lite kluriga att få till när det var dags att åka hem. Man ville helt enkelt inte vänta på bussen så för att komma hem lite tidigare liftade man. Och det var man inte ensam om, kan jag säga. Tänk er en hel skock finniga 16- och 17-åriga ungdomar, uppradade längs Stuguvägen, väntande på att få lift mot Stugun och Hammarstrand. Var man inte först riskerade man att få vänta på den där erbarmliga bussen som skulle stanna på hur många ställen som helst.

Palmkrantzskolan låg bra till rent geografiskt. Fem minuters gångväg från skolan och man var på plats – till förtret för läraren Avehag, varje fredag! Det saknades några elever sista lektionen helt enkelt. Nu var det ingen garanti att man lyckades få lift hela vägen hem, även om man var först och allra värst var det hösten 1976 för då var tunneln i Stadsberget stängd några månader. Från Stugun fick man ta sig via södra sidan Indalsälven, ner till Krångede.

Det regnade när jag och kompisen T tog oss upp till Stuguvägen och det regnade hela tiden vi stod där med tummarna i vädret. Till slut stannade en barmhärtig bilist och meddelade att han skulle till Stugun. Vad gör man då, när man redan är i princip genomblöt och man tar sig bara halvvägs hem? Jo, man följer med, bara för att få en stunds värme och eventuellt torka en aning. Framme i Stugun var det sedan bara att tacka för skjutsen och kliva ur – och det regnade!

Så…vi knatade på en bit mot Höglunda och vi liftade och jag är ganska säker på att ett flertal liftare passerade oss då. Efter en stund fick vi skjuts igen…till Höglunda! Han skulle inte längre. Där klev vi ur – och det regnade!

Vi var ganska hungriga vid det laget så vi rotade igenom våra fickor efter några lusören och faktiskt fick vi ihop till var sin kexchoklad i butiken som fanns i Höglunda på den tiden. Sedan gick vi igen – mot Borglunda. Blöta från topp till tå, skitiga från skorna och upp till knäna, satte vi oss på en sten vid sidan av vägen och åt vår nödproviant – och det regnade!

Lite gladare i hågen, med lite choklad i magen, knallade vi vidare men vem vill ta upp två dyngblöta och skitiga liftare längs en blöt grusväg? Ja, inte är det många. Lite spännande blev det en stund när vi observerade att det pågick grisslakt på en gård mellan Höglunda och Borglunda så vi satte oss ner igen – på var sin blöt sten – och tittade på grisar som drog sitt sista andetag – och det regnade!

Jag minns inte hur länge vi satt där men tänk, till slut var det en gentleman från Hammarstrand som passerade när vi satt på var sin sten, halvvägs mellan Höglunda och Borglunda, och liftade. Han måste ha tyckt synd om oss för han stannade och frågade om vi ville ha skjuts? Jag kommer inte ihåg om tummarna fortfarande pekade uppåt då eller om de möjligen slokade i blötan så de pekade neråt men vi uppskattade att han stannat i alla fall.

Och vet ni vad – det regnade när vi satte oss i bilen – och det regnade när vi klev ur hemma i Hammarstrand.

-Om du läser det här T så är jag säker på att du kommer ihåg det oerhört väl…

Publicerat av

Sören Olsson

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *