Tvivelaktig skadeanmälan

Det finns ett och annat som är värt att hålla vid liv! Ja, det är klart, vi skall vara rädda om varandra och försöka hålla oss friska och leva ett sunt leverne och vi skall ta hand om våra husdjur och vi skall hålla naturen vid liv genom minsta möjliga miljöpåverkan o.s.v.

Nu skall jag utan omsvep erkänna att jag börjar tvivla på det där med att vara rädda om varandra, sagt och skrivet utifrån alla sjuka och galna kommentarer man ser på Facebook, när diskussionerna tar fart och handlar om politik. Där kastas det skit och uttrycks både öppna och förtäckta hot, utan tanke på vare sig medmänsklighet eller omtanke.

Men det finns annat som är värt att hålla vid liv också. Personligen värnar jag om historien, både vår egen och andras. Utan sin egen historia är man tämligen rotlös och utan mänsklighetens historia har vi inget att se tillbaka på, ta lärdom av och inte minst,  inget att föra vidare till kommande generationer. I historien finns berättelser – både allvarsamma och mera komiska och humoristiska. Där finns också berättelser om enskilda människor som gjort avtryck, utan vars historia vi vore betydligt fattigare. Alla de där, både människorna och berättelserna, berikar våra liv just nu och förhoppningsvis också i framtiden.

Jag skall ta ett exempel – naturligtvis!

Ofta blir jag påmind om både det ena och det andra när dagliga saker sker, när det uttrycks och berättas saker och det behövs bara det minsta lilla – ibland!

Vi har en varmluftspanna i garaget på jobbet. I den sitter en pelletsbrännare. Det är måndag morgon och jag skall starta upp brännaren för säsongen. Något händer, jag tror jag vet vad, men följden av detta blir en våldsam smäll då oförbrända rökgaser plötsligt antänds i pannan. Hela pannan rister och garaget rökfylls. Jag känner efter hur det står till, baktill, söder om bältet i byxorna. Det var ok, men det var nära! Vi pratar alltså tryckvåg.

För många år sedan berättades det för mig om när kraftverket i Stugun skulle byggas. Innan arbetena med sprängning av berg påbörjades, gjordes en inventering och besiktning av fastigheterna som låg närmast bygget. Rutor kollades och husgrunder, väggar och tak synades noggrant. Skulle någon form av skador uppstå, p.g.a. vibrationer eller tryckvågor, skulle de naturligtvis ersättas.

När så var gjort inleddes arbetet – och det sprängdes. Det tog bara några dagar innan den första anmälan om skada lämnades till arbetsledningen. En ruta hade gått sönder. Därvid samlades en mindre grupp av ansvariga för att analysera anmälan. Det visade sig att anmälaren hade sin bostad i höjd med Mörtån!

Icke desto mindre nödgades de ansvariga besöka anmälaren som visade på sitt spruckna fönster. Naturligtvis påtalades det omöjliga i att vare sig sprängsten, vibrationer eller tryckvågor hade möjlighet att nå det aktuella huset.

-Hit når inga tryckvågor, meddelade byggbasen fastighetsägaren.

Han var dock icke svarslös;

-Tjyckvåg! Inga tjyckvåg? Tika hängde föj fan jätt ut på hunnstjängen och fjaddje!

En liten berättelse värd att hålla vid liv. Kan någon i trakten av Stugun bekräfta berättelsen så vore det kul.

Publicerat av

Sören Olsson

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *