Köksfadäser – på radio – och i mitt kök

Jag lyssnar mycket på radio, inte minst på jobbet. Det är trivsamt när man har möjlighet och speciellt när man jobbar för sig själv. Kvällstid blir det inte så mycket radiolyssnande men det finns ett program jag gärna låter ljuda ur radion. Kvällspasset med Morgan och Christer är allt som oftast suveränt, lagom till matlagning och middagens intagande. Ja, jag vet, jag har skrivit om det tidigare men jag gör det igen.

Programmet bygger i mångt och mycket på lyssnarnas egna erfarenheter, upplevelser, åsikter om- och från det ena och det andra. Lyssnarna får helt enkelt ringa till programmet och berätta, lämna ut sig själva, delge, roa, beröra och allt däremellan. Ämnena är synnerligen skiftande men icke desto mindre intressanta – och ibland direkt ”tokroliga”.

Igår, med fortsättning idag, handlade programmen om fadäser och tilldragelser i kök, i samband med matlagning och bak. Och människor ringer och bjuder på sig själva, lämnar ut sig själva – och roar andra. Min humor passar det definitivt och jag skrattade gott åt ”köksmästarnas” misslyckanden, vissa ganska allvarliga men ändå berättade med glimten i ögat och med just humor som grund. Gå gärna in via länken nedan och lyssna på programmen. Vill ni läsa mera sedan så bjuder jag på en egen fadäs med konsekvenser.

http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=4885

Den galna elvispen

Jag är ingen bagare. Jag lagar hellre mat än snor ihop bullar och kakor. Men jag har försökt, mer än en gång, med blandade resultat. Ett och annat har gått att både doppa och äta medans annat har gått till återvinning.

Förutsättningen för följande är:

Nyrenoverat kök…med nytapetserade väggar, nymålad väv i taket, nya gardiner och ny panél på väggarna samt ny lampa över köksbordet – och det skulle bakas något så simpelt som en sockerkaka. Lägg därtill nyinköpt elvisp, en sådan där fällbar tingest som sitter på ett stativ, med snurrande bunke under.

Alla ingredienserna i – ägg, socker, mjöl, bakpulver och mjölk. Vispen gick fint. Man kunde till och med lämna den på en stund och eventuellt passa på att göra annat medan den snurrade. Tre hastigheter med bra kapacitet. Efter en stund skulle kakaon i och det var heller inga problem. Nu skulle det bara vispas lite till.

Det var nu det rent praktiska med en fällbar visp skulle visa sig bli ödesdigert. Vad gör man när man vispat färdigt? Jo, man plockar ur själva visparna, ofta till barnens förtjusning om man har små knallhattar som väntar på att vispandet skall ta slut. Elvispen stängdes av och fälldes upp och sedan gjorde jag som jag hade gjort på äldre elvispar – jag tryckte på knappen längst fram på handtaget för att lossa visparna…men de lossnade inte!

När fingrarna lossade sitt grepp om handtaget på vispjäveln var skadan redan skedd. Det var kakaofärgad smet runt H E L A köket! I taket, på fönstren, på gardinerna, på tapeterna, i kökslampan, på golvet…och på mig!

Jo, det stod något på den där gula knappen längst fram: TURBO

 

Publicerat av

Sören Olsson

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *